Jag vet inte om ni är intresserade av reklam och så, men om ni är det så är ni välkomna över att titta på ett par artiklar om reklam och SEO jag skrivit om vad jag ser som den stora “industriella revolutionen” i vår bransch. Det har aldrig varit så tydligt att så stora etablerade spelare inte förstår vad som hänt med deras bransch.
Problemet är också att alla de som traditionellt varit intresserade av reklam – strateger, copywriters, designers, art directors till exempel – inte är intresserade av internet, tycker det verkar skitjobbigt med Twitter och lämnar Facebook för att tid med barnen (inget fel med att ta sig tid med barnen givetvis, men kunden som betalar 3000 spänn i timmen för din expertis kanske inte har jättemycket hjälp av din tid i sandlådan). Många hör också till en generation som gick på högstadiet, och därmed formade många av sina sociala beteenden, under en tid då internet inte fanns hos vanligt folk. Knappt ens mobiltelefoner. De är inte infödingar på nätet, och det syns.
Men som sagt – kom över om du tycker att det här låter intressant, och delta i diskussionen. Säger ni nåt riktigt smart anställer jag er på studs. (Fast ni är i så fall säkert för drivna för att vilja bli anställda av en gammal gubbe som Walterlicious).
{ 1 trackback }
{ 13 comments… read them below or add one }
Gillar hur du lägger fram det! Men för oss som inte är helt lågkonjunktur-desperata, kan du inte berätta vad ett arbete hos Honesty innebär?
Vem vet, jag kanske säger nåt smart! ^^
Börja med att säga något smart. Sharing is caring. Dessutom är det en mycket intressant diskussion som pågår där borta.
Hej Walter,
Jag är gammal. Urgammal. Så gammal att jag var med och drog kablarna till den nya sköna digitala värld som du beskriver. Jag har gjort mina pass i miljonprogrammens kulvertar, svetsat fiber i den skånska leran och jag har deltagit i Stadsdatanätsföreningens första möten.
Jag är så gammal att jag minns när vi installerade Internet (ITB FTW!) på dagstidningarna och reklambyråerna. Och QuickMailservern på Blankings!
Men trots min bergatrollslika digitala ålder ser jag fortfarande skönheten i det kreativa, det svåra och roliga att utveckla en tanke, en idé till något som blir till gagn för kunden/projektet.
Och därför blir jag beklämd över att många erkänt kreativa företag skyggar för nätet. De som kallar sig “kreatörer” idag men som aktivt tar avstånd från fenomen som Facebook eller Twitter, de som inte längre drivs av begäret att förstå och viljan att delta – de är bara sorgliga.
För deras husgudar och inspirationskällor hade aldrig avfärdat kanaler till konsumenter för att det är “fel” teknik. De hade istället våndats över utmaningen – alla dessa möjligheter – och kastat sig in med all sin kreativa kraft för att göra något utsökt.
Och firat, kanske med ostron och champagne, att när man gör riktigt bra reklam når den hela världen. Vilket ändå måste vara Creative Directors bästa musa och mara.
Ett av världens största läkemedelsföretag tillsatte en “grupp” bestående av ett gäng unga utan kunskap om läkemedelsbranschen (typ den hårdast reglerade och svåra när det gäller marknadskommunikation) och ett gäng gubbs. Gubbsen har tillsammans typ 12 000 års erfarenhet av just läkemedel och hela den världen. I denna konstellationen ser det ut så här; de unga bestämmer och säger vad som ska göras. Gubbarna hjälper till att implementera. Ombytta roller. Rätt bra upplägg, och rätt ovanligt.
På samma bana tror jag omvänt mentorskap där alla “gamla företag” ser till att skaffa några spolingar som lever i fiberoptiska kablar och bjuder in dem som en stenkross ungefär en gång i kvartalet. På samma sätt som Saab mycket väl kan frodas under en helt “wacky” ny ägare, kan gamla stelbenta företag också göra det. Och va fan är risken med det??
Hur som helst, det sköna är att det snart inte kan (eller görs) “produceras” kreatörer på “gammalt” vis. Problemet kommer att dö ut, och kreatörer kommer att vara teknologister, med kunskaper och förutsättningarna att drömma fram de mest otroliga skapelser som inte riktigt ser ut som reklam. Jag tänker hyper island m.fl. Men det är bra att du pressar fram dem tidigt.
Jag har spelat TV-spel sedan jag var 4-5 år. När jag tittar på vad som händer i den digitala reklamvärlden, och vad som kommer hända så kollar jag alltid på vad jag gjorde för några år sen. Internet är ganska efter.
Sociala medier, modernt? Jag spelade online och chattade när jag var 11 (som den 80-talist jag är var det svårt att börja tidigare..), var med i stora ligor och engagerad i forum. För mig är Twitter bara ett mIRC för vuxna med intresse för internet. Konversationerna är verkligen väldigt lika varandra, korta koncisa texter.
Det som jag anser smart, det är när man inte försöker uppfinna hjulet igen utan ser på den digitala utveckling som alltid skett, inom spelbranschen. Applicerar denna på dagens teknologi och ser hur man bäst kan utnyttja det. TV-spel är den ultimata formen av interaktion som alla uppskattar, även om man inte riktigt kan ta upp sin dator-mus och hantera den som en Wii-kontroll så dröjer det inte länge förrän det händer. Jag har gärna en utläggning för allt jag tror och tycker om internet och den digitala branschen. Men det här fönstret känns lite litet
Även om den kluriga interaktionsdesignen tillåter mig att förstora det.
Twitter kunde man se långväga om man hade erfarenhet av internet, precis som Fredrik Härén säger, (http://www.youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48) varför skulle man anställa någon i Sverige för att ta fram nästa stora digitala kampanj? De flesta vägrar ju ens arbeta med FaceBook?
Jag är uppväxt med internet, och spel. Och har pluggat marknadsföring och design i 3 år. Jag väntar på att Sverige ska komma ikapp.
Inget att vänta på, Jonas. Det är bara att ta beslut och agera. Bra beslut får saker att hända. Dåliga beslut också. Skillnaden mellan dåliga beslut och inga beslut alls är att man kan lära sig av de förstnämnda.
Just nu pågår en mycket intressant diskussion i reklambranschen, om dess internetmognad, som jag tror är jävligt nyttig. Bland annat pågår den på http://walternaeslund.com. Kolla in där och häng med i diskussionerna i kommentarerna. Det är bättre än vilken reklamskola som helst.
@Morris Du vet att jag älskar dig Morris.
Dessutom skriver du förjävla bra. Faktiskt så bra att jag skulle vilja föreslå att du översätter det du just skrev här till engelska så att jag kan posta det som ett gästblogginlägg på Walternaeslund.com. Vad säger du om det?
Nåja, för en nyexaminerad med blodad tand på att skapa det bästa så väntar jag på att även branschen ska hinna ikapp och anställa de som kan, och vill.
Kommunikationen på internet är så tragiskt haltande allt annat som händer digitalt. “Gör något åt det själv då?” kan man väl säga, och det gör jag allt.
Jag tror att en viktig aspekt i frågan är samarbetet kreatörer emellan. Vissa har jobbat som programmerare mot en AD, och många AD’s har jobbat mot programmerare. Det är ett samarbete som inte fungerar idag, okunnigheten är så hög och prestigen likaså att man nästan inte vill förstå.
Där projektet skapades, det är där man behöver arbeta. Förmodligen ligger det en digital reform och väntar för reklambranscherna och det är bara att hoppas att alla enas och det som kommer ut är Internet “as it should be”.
Konversationen på din engelska sida är intressant, men läste man ALA’s artiklar på gymnasiet så ser man att flera ämnen redan är uttjatade. Vilket såklart inte behöver betyda att de inte är aktuella, men det är trist att diskussionerna fortfarande ligger på Flash kontra SEO. Bara ett starkt bevis på okunskapen skaparna emellan.
“mot en programmerare” eller “med en programmerare” det är nog upp till diskussion för flera byråer.
@Jonas Helt riktigt. Diskussionen handlar inte om Flash mot SEO, utan att förstå hur internet förändrar förutsättningarna för mänskligt beteende och därmed förstärker och försvagar vissa aspekter av detta beteende.
Språket förändrade förutsättningarna på ett liknande sätt. Tryckpressen likaså. Telefonen, radion, teven. Men vi har kvar samma instinkter och anpassar oss till de nya möjligheterna och den nya kostnadsstrukturen. Precis om i naturen överlever de som anpassar sig snabbast. De som inte anpassar sig dör. Reklambranschen gör därvid bäst i att anpassa sig jävligt snabbt.
Det man lärde sig på Berghs räcker liksom inte längre, utan för att sätta ihop en bra strategi krävs samklang mellan story, teknik och management.
Det är lite samma sak som följande citat om klimatsituationen: “Nature don’t have a problem, people do”.
Som en liten kommentar från en novisch. Jag ser det som en enorm utmaning för läroverken att lära ut marknadsföring på ett vettigt sätt. Pluggar det just nu på ett universitet i Sverige. Iofs på grundnivå än så länge, men det känns som att lärarna har ungefär lika bra koll som oss. Om inte sämre. Hur ska vi i framtiden kunna arbeta med något som lärarna tror att de har koll på bara för att de twittrar?
Jag är så glad att du tar den här diskussionen vidare Walter! Den behövs verkligen.
Samtidigt är jag väldigt glad över att jag tillhör en annan crowd rent arbetsgivarmässigt, internetstartups. Här flödar verkligen idéerna, möjligheterna och framförallt är det nytänk. + att de som jobbar i såna här företag som Twingly, Spotify, Stardoll etc verkligen förstår internet. Det vi inte förstår är hur fasen nån kan vilja betala miljontals kronor för tv-reklam när man kan få så ofantligt mycket bättre uppmärksamhet online, som dessutom är konkret mätbar.
Keep it coming, Walter. Dina analyser är både bra och helt ärliga, och diskussionerna flödar. Bra skit, som jag brukar säga!
Intressant och relevant diskussion. Tack för att du rör runt i grytan. Du har säkert nämnt det tidigare här på bloggen – “Google är alla organisationers startsida” vilket bör vara en självklar utgångspunkt för alla organisationer. Ett slags existensberättigande.
Jag tror att många traditionella kreatörer har stirrat sig blinda på ord som koncept och budskap = envägskommunikation. Det blir till en inre konflikt när de istället måste fokusera på innehåll och dialog. Jag förstår att det blir förvirrande när fokus måste flyttas från ytlig förpackning till relevans/substans (även fast förpackningen fortfarande är extremt viktig, läs Apple). Jag anser att det kreativa arbetet bör utgå från det digitala (skapa dialog, gemenskap och identifikation) och att konceptet/budskapet ska anpassas därefter. Om målgruppen är relativt ung dvs.