På förmiddagen idag förlades arbetet till Mellqvist Rörstrandsgatan. Hur hamnade jag här borta? Tja. Människor är lustiga varelser. Vi är nämligen relativa. Visst, Mellqvist Rörstrandsgatan är inte det kaféet som ligger närmast mig. Tvärtom. Det är ett av de som ligger längst bort.
Men i Stockholm betyder inte det så mycket. Några minuter på en tunnelbana så är jag här. I New York (som också är relativt litet ändå) så hade detta varit kaféet runt hörnet. Men eftersom vi bor i en liten stad, och vi är relativa till naturen, så blir vi lata. Det är likadant med det mesta här i livet om ni tänker efter. “Ge mig en fast punkt och jag skall rubba universum”.
Det är viktigt för oss med fasta punkter. Om vi vill rubba någonting överhuvudtaget. Mina fasta punkter sitter i huvudet. Men jag är alltid beredd att flytta dem. Jag är lite fattig på fasta punkter utanför huvudet. Jag skulle nog vilja ha fler.
{ 4 comments… read them below or add one }
Erkänn att du åkte dit för Our Legacy-utförsäljningen. Det gjorde jag. Och jag vaknade också till på Mellqvist.
Jag vill i och för sig hävda att Rörstrandsgatan är Stockholms värsta gata; ingenstans slår vinden lika hårt och skoningslöst som där.
Det är lätt att bli bekväm, ja. Då ska man ta sig en tur på Rörstrandsgatan i snö- eller regnstorm. Det räcker.
och jag som ville ha fina ull-rocken/jackan som inte fanns kvar i min storlek. buhu
Men vad för fasta punkter är det du saknar?