Nu är det verkligen hardcore på jobbet. Så hardcore som det kan bli. När jag nu sitter på bussen hem 23.17 så är det inte för att åka hem och sova, utan för att åka hem och skriva. Imorgon blir det samma sak. Och jag kommer ta med mig tandborsten. Jag räknar kallt med att spendera natten på kontoret imorgon. Snacka om att vara gift med sitt jobb. På vägen hem tyckte jag att jag såg M & Co. De var på väg till fest. Världens liv. Såg kul ut. Tror ni att jag blev sugen?
Hur som helst. Nu passerar jag Slussen. För att åka hem och jobba. Och jag har ingen ångest. Jag måste älska mitt jobb.
Och ni, kära bloggvänner, är typ de enda vännerna jag umgås med just nu förutom dem jag jobbar med. Som jag i och för sig också älskar. Martin, Petrus, Estelle, Lucy och Judith. Snacka om att toppa laget. Vår kund vi pitchar på skulle bara veta vilket all star-lag de kommer få. När jag lämnade kontoret satt Lucy fortfarande kvar och gjorde skitfina skisser. Hon är en riktig jävla fighter.
Kram på er. Nu skall jag gå av bussen.
{ 2 comments… read them below or add one }
Walter!
Hur fokuserar man i ett sånt läge som du befinner dig i nu?
Jag tappar alltid lusten och sugen och allt går åt helvete så jag hade behövt lite vägledande ord från dig.
Vad händer med själva DIG när du lever såhär?
Du hinner väl inte träna och hur länge orkar man hålla ut?
Även om man tycker att det är det roligaste som finns så blir man ju trött…
Jag springer varje morgon (inte nu för nu är jag förkyld) och jag jobbar med någonting jag verkligen älskar och är bra på.
Jag har jobbat med saker jag inte älskade på samma sätt (jag gick till exempel inte igång på att beräkna punktförstoring och rastervinklar under min civilingenjörsutbildning på samma sätt) och då mådde jag sämre.