Kära dagbok,
Det här var en alldeles exceptionell dag i mitt liv. Även om det också var en helt vanlig dag. Visst är det fint att en vanlig dag kan vara exceptionell!
Igår tog jag en taxi från jobbet klockan ett på natten. Jag låg och sov i min säng halv två.
Sex timmar senare flög jag ur sängen, i springskorna och ut på morgonrunda. In i duschen. Ut ur duschen. In i bussen. In på kontoret för peppmöte inför storpitchen två timmar senare.
Efter en del fixande med presentationer och preppade av diverse folk åkte två taxibilar iväg mot kundens stora kontor. Pepp pepp.
In i pitchen där jag höll låda i nästan två timmar. Torr hals. Högt tempo. Massor av information och inspiration förmedlades (hoppas jag).
Total urladdning.
Handskakningar. En kram. Ut ur möte. In i taxi.
Landar på Stureplan och går med Martin och Estelle till Sturehof för eftersnack, ett glas vitt och en halv krabba.
Kramar och hej då.
Träffar Daniel (min favvokonstnär). Hänger. Pratar strunt. Ett glas vin till. (Är ju på semester idag efter min pitch).
Hem. Sover någon halvtimme. Väcks av Calle. Han har ringt mig men inte fått något svar och hämtar mig därför hemma hos mig istället. Vi har nämligen middagsplaner.
Tapas på Sardin. Mycket mycket trevligt. Vi avhandlar allt från jobb till livets stora frågor. Måste göras om. Snart.
Eftesläckning på Snotty’s.
Sedan hem. Klockan är inte särskilt mycket. Kanske halv elva. Tänker att jag kanske skall spela lite Playstation, men hittar inga spel. Jag antar att det betyder att jag inte spelat någonting sedan min flytt. Har ingen aning om var mina spel är. Letar lite halvhjärtat på vinden men ger snabbt upp eftersom jag inte har någon ficklampa.
Läser lite istället i en bok. Och skriver det här till er. Och nu skall jag nog sova. Lång dag imorgon. Sov gott!
Kram kram.
