Jag sitter på den nya kaffebaren i korsningen Sankt Paulsgatan/Kvarngatan. Det är kontrasternas kaffebar. Högsta betyg för atmosfär. Underkänt för kaffet. Skållhet cappuccino gjord på Monteriva-kaffe. Inget större fel på bönorna i sig kanske, men det samlade intrycket ger en känsla av bristande kaffeintresse; speciellt i kvarter där det riktigt riktigt bra kaffet finns på flera ställen inom några hundra meters radie. (Om du läser detta Arvid så borde du komma hit och rädda dem).
Jag sitter här med min tvivelaktiga kaffe och går i vanlig ordning igenom dagens huvudnyheter. Jag bläddrar bland annat igenom DN. Jag reflekterar över massmediernas inneboende svaghet: asymmetrin. Det blev särskilt tydligt i DN imorse när Gellert Tamas nya bok skulle kommenteras. Jag rekommenderar verkligen att du tar dig tid och läser de här två beskrivningarna efter varandra. Man kan lära sig mycket om journalistiken här:
1. Börja med att läsa Maciej Zarembas hyllning till Gellert Tamas.
2. Läs sedan Hanne Kjöllers mer kritiska granskning av Geller Tamas bok.
3. Reflektera sedan över människans psykologi och hur krig startas. Det är ett intressant case att lära från.
Själva frågan om de apatiska barnen vet jag alldeles för lite om för att ta ställning till. Och så är det för många av oss. Det är därför vi behöver granskare och det är också därför som det är så viktigt att vi kritiskt granskar granskarna.
{ 1 comment… read it below or add one }
Hej, har läst din blogg.
Apatiska barnen är sannolikt världens största copycat epidemi.
Läs min bok Copycatbarnen.
mvh dr t.jackson