Jag skall inte gå på Guldäggsgalan i år. Det är någonting oäkta över den galan nämligen, någonting som jag vill hålla min byrå så långt ifrån som möjligt.
När man lämnar in bidrag till Guldäggsgalan får man inte prata om vilken effekt en viss film eller print har haft. Samtidigt kräver man att enheten skall ha använts på riktigt. Fundera över den kombinationen en stund.
Betyder inte det att man har skapat konst, men låtit någon annan betala för konsten och dess publicering under förespeglingen att den skall lösa ett affärsproblem? Och att lösandet av affärproblem i sammanhanget är helt oprioriterat för konstnären?
Guldäggsgalan hade känts äkta om de nominerade faktiskt skapade sin konst med egna pengar, eller pengar som man samlat på sig genom till exempel kulturbidrag för att göra just kortfilmer, fotokonst och ordkonst – och inte under förespeglingen att pengarna skall lösa ett affärsproblem. Då skulle Guldäggsgalan hamna i sitt rätta fack tillsammans med Augustpriset, Kortfilmsfestivalen och Byrårocken.
Mitt förslag är därför att ta bort kravet på att enheten skall ha använts på riktigt. Då skulle Guldägget bli vad den egentligen är, en kulturtävling. Vi skulle få en högre kreativ nivå på verken och byråerna skulle slippa lura sina kunder. Det skulle kännas ärligt. En sån gala skulle jag gärna gå på. Jag älskar kultur.
Kanske startar vi i så fall en systerbyrå till Verymuchlogo (Very Much Art?)som är mer som ett konstkollektiv. Det skulle jag tycka var skitkul. Vi skulle kunna jobba där på kvällar och nätter och ta fram helt grymma kortfilmer och sånt. Vi har ju en egen studio. Men då skulle vi betala för våra bidrag själva. Jag skall prata med Estelle om det på måndag.
En av mina nomineringar till Guldägg i klassen print för i år skulle då faktiskt mycket välförtjänt kunna gå till en kreatör på min egen byrå, nämligen Petrus Kukulski för hans skitmysiga roman Anteckningar från en liten Fiat. Jag tycker att den boken är fantastiskt.
I filmklassen skulle jag kunna tänka mig att nominera De Ofrivilliga. Ruben Östlund har gjort reklamfilm en gång, så han räknas också som en av oss reklamare.
Skulle man sen faktiskt kunna ha en tävling och fest som hyllade dem som löste affärsproblem också? Jag undrar det. Hundrawattaren är ju så jävla osexig. Vem bryr sig liksom. Kulturfestivaler är ju så mycket roligare. Det är kanske bättre att jobba när man jobbar och festa när man festar?
