Jag har en bror. Ni ser honom sticka fram huvudet till vänster om mig i bilden här till höger. Han är två år äldre än jag, och när vi var små var vi ganska olika. Jag gillade att busa och äventyra på vinden. Han gillade mekano. Jag gillade att försvara trädkojan mot kannibaler. Han byggde och installerade ett elektroniskt tjuvalarm i kojan.
Lite senare gjorde datorerna intåg i vårt hem i form av en Compis-dator (jo de hette så), en Spectrum 48k, en Spectrum 128k, en C64 och en Amiga 500. Min bror programmerade. Jag spelade spel och lekte med grafikprogram. Det var min bror som satte upp vår BBS. För er som inte vet vad en BBS är så kan jag säga att det är som en föregångare till våra webbplatser och bloggar, men kopplade till ett modem (vi började med 300 Baud och uppgraderade sedan till supersnabba 2400 Baud eller ca 0.00024 MB/s) som man ringde till. BBSen behövde alltså ett eget telefonnummer, och endast en person åt gången kunde vara inloggad. Det var jävligt state of the art då. BBSen kördes på en gammal laptop som hade vissa överhettningsproblem. Vi löste dessa genom ett regelbundet roterande av kylklampar och plåtfat som morsan fick stå ut med att ha i frysen tillsammans med hennes frysta vinbär.
Själv var jag och min kompis Jempa mer intresserade av hur man kunde fuska i det BBS-installerade spelet Global War genom att ställa om datorns klocka och därmed få nya trupper snabbare.
Och vi har faktiskt hållt oss konsekventa till denna dag. Min bror är civilingenjör i elektroteknik och håller på med en massa avancerade forskningsprojekt. Jag är visserligen också civilingenjör, men håller snarare på med människors beteende och deras relation till varumärken, kommunikation och teknik. Han är metodisk och strukturerad. Jag är riskbenägen och rastlös. Han har fru, villa, tre barn och två Volvobilar. Jag lever ungkarlsliv (nåja, jag har en fantastisk flickvän) i en lägenhet på Södermalm och bränner ständigt alla mina pengar på nya entreprenörsprojekt. Då liksom nu kompletterar vi varandra väldigt väl. Jag kan ju alltid krascha i hans villagarage om det går åt skogen med entreprenörsprojekten liksom. Tror jag.
Hur som helst kan det vara fint att minnas lite ibland, och sätta livet i lite perspektiv. För hur vi minns vårt förflutna påverkar faktiskt hur vi ser på saker idag. Att jag till exempel kan bli väldigt nostalgisk när en vän till mig håller på med projekt av den här typen har defintivt kopplingar till tjuvalarmet i trädkojan. Det pratas så mycket om att leva i nuet idag, och att det ska göra oss lyckliga, men jag tror att konsten att vara lycklig också handlar om att ha fina länkar både framåt och bakåt i tiden. Men det ämnet förtjänar ett alldeles eget inlägg i framtiden.
{ 1 comment… read it below or add one }
Vackert. Skriv gärna mer här! Uppskattar dina inlägg.