I torsdags var det ostrontorsdag på Chez Pontus som vanligt. Eftersom det var påskhelg på gång var det tunnsått i ostrondisken med endast tre sorter. Fast det är klart, vad gjorde det när det var David Herves perfekta Fine de Claire, de små salta La Fosse och de stora gåsleverliknande Royale Cabanon, även dessa från David Herve. Du fattar inte hur fantastisk den här mannen är förrän du kollar in den här filmen.
Fines de Claire ostronen från Marenne-Oléron (där David Herves har sin odling) smaskar under vissa perioder i sig en viss sorts alger, Navicula bleue, som gör att ostronen får en grön färg och kallas då “les vertes”. Så var det med de här ostronen i onsdags. Och det är ju fest förstås!
Jag gjorde även ett kärt återbesök. Efter att ha haft en mycket torr period i mitt Champagne-drickande var jag åter sugen på en maffig rosé. Jag hade glömt exakt hur god Henriot Rosé Brut är, men den är riktigt riktigt god! Perfekt till mina små Royale Cabanon som ni ser nere till höger här.
Intet ont som inte för något gott med sig. Eftersom vi bara hade tre sorter i disken kunde vi kosta på oss en del experimenterande. Det testades diverse asiatiska toppings – lite synd på så fina ostron om du frågar mig, men kul att testa en gång. Vi testade friterade ostron, vilket är mums, men också lite wasteful i mina ögon när man har såna superkvalitetsostron. Men till sist sprang vi på en fullträff: Royal Cabanon med några saltkorn, ett drag på pepparkvarnen, några droppar olivolja och en skvätt citron – nu snackar vi! Vi blev så kära i den här kombon att vi döpte dem på studs till Torsdagsostron. Det kommer vi göra om.
Och så var vi ju tvungna att fira med lite Champagne. För man får inte dricka för många glas av samma sort tycker jag. Helst bara ett glas, vilket jag inte riktigt kunde hålla mig till när det var så smarrigt med Henriot. Men 6 sorter tröskade jag mig igenom, även om jag bara smuttade på ett par. De där riktigt ultratorra som jag vanligtvis älskar var inte riktigt min melodi just i torsdags, så jag höll mig till de lite rejälare grejorna.
Bland annat sprang jag på en annan rosé, Henri Abelé, som var riktigt god, även om den inte höll samma klass som Henriot om du frågar mig. Men vad i hela hissingen är det för bild på korken?
Och inte att förglömma. Ostron är bara ostron. Vi skulle säkert kunna få någon annan att köpa in exakt samma ostron, men själva grejen är ju hela stämningen och känslan. Och det finns ingen som levererar på den punkten som Franck.
Jag skulle vilja säga “vi ses på torsdag”, men vi kommer faktiskt ses redan på tisdag när vi ska på specialkurs i ostronöppning. Och så måste man ju förstås mumsa i sig det man öppnar. Alla anledningar är bra anledningar. 
