Jag läser i Michael Dahléns bok “Boxen” att människor med kreativa yrken är lyckligare än andra i genomsnitt. Jag kan inte annat än att hålla med. Jag är lyckligare i mitt nuvarande jobb än någonsin, och det är det mest kreativa jag haft.
Samtidigt kan jag inte hjälpa att jag undrar hur det är med rockstjärnor. Är de:
a) Hycklare. De är inte alls så heart broken som deras texter säger. Egentligen säger de “jaha, nu har jag skrivit klart ‘You Broke My Heart and Now I Want To Kill Myself’, nu skall jag lira lite Playstation och ta en öl med polarna. Eller:
b) De är inte så jävla kreativa. Alla låtar heter TYP ‘You Broke My Heart and Now I Want To Kill Myself’ och låter dessutom ungefär likadant med pentatonisk skala och elgitarr-trummor- bas-sättning. Eller:
c) Egentligen skitlyckliga, men lite ledsna över att managern och skivbolaget tog alla pengar, och
nu måste de knarka ihjäl sig och slå sönder lite hotellrum i frustration för att de skrev på världens sämsta kontrakt i sin naiva ungdom. Vad vet jag.
{ 1 comment… read it below or add one }
ligger just nu i mitt sovrum, sambon min sitter och spelar in hans senaste låt, hans dröm är att få spela sin låtar och få respons på dom.
älskar man det man gör, har ett genuint intresse och vill delge det till alla som är intressearde blir man nog värken a, b eller c för då han man glömt varför man en gång började, men det är väl självklart hur männsikan är som avgör.