Godmorgon goda medborgare. Eller är ni det? Ha ni skapat någonting fint på sistone? Inte för någon annan, utan för er själva? Och om inte, har ni funderat på varför.
Om ni inte behövde visa det ni skapat för någon, skulle ni göra det då? Är det rädslan för vad andra skall tycka som gör att vi inte skapar musik, texter, film, konst. Själva produktionsmedlen finns ju snart i var mans hand. Det som ansågs vara professionell utrustning för bara ett par år sedan låg säkert under många granar häromdagen. Den förklaringen finns inte längre. Eller förklaring förresten, det har aldrig varit en förklaring, utan en bortförklaring. För den som haft drivkraften har medlen alltid funnits.
En vän till mig och, faktiskt, en av de relativt få människor som jag tror verkligen förstår mig och som jag kan förstå mig på, berättade för mig för några veckor sedan om hans första jobb. Han var en resande säljare och han hatade sitt jobb. Han hatade det för att han egentligen var ämnad för någonting annat. Han var en kreatör (känner ni igen er?). Han bodde i en skabbig liten lya utan möbler och körde runt för att sälja sin arbetsgivares varor. För att överleva köpte han en liten bandspelare där han spelade in små historier på kassettband medan han körde till möten eller när han satt ensam hemma i sin lägenhet. Efter en tid blev det väldigt många band. Den här killen är idag en av Sveriges bästa och mest belönade reklamkreatörer. Tacka fan för det.
Det sjuka är att jag hade samma konstiga ovana när jag var runt 17 år och bodde i USA. Men jag spelade aldrig in påhittade historier, utan riktiga betraktelser av saker jag varit med om och mina tankar runt de sakerna. Väldigt likt den här bloggen på många sätt. Kassetterna kostade inte många kronor, och det gör inte den här bloggen heller, så alla som säger att allt som står mellan dem och deras långfilm är pengar måste nog först fråga sig själva: hur många manus har jag skrivit ner gratis på papper? Hur många skissbilder har jag plåtat med min billiga kompaktkamera? Hur många storyboards har jag ritat på ett block som jag snott gratis från skolan?
Tid är en annan typisk bortförklaring. Jag har inte tid att skriva, spela, fota, måla. Om tid är er bortförklaring så föreslår jag att ni lägger några minuter på den här filmen som berättar om tid bättre än vad jag någonsin kan göra:
Jag säger inte det här för att racka ner på er eller kritisera. Jag säger det för att inspirera. Gå och gör någonting. Det är inte din tid, dina pengar, ditt kön, din etnicitet, din ekonomiska bakgrund, dina föräldrar, dina kompisar, dina omständigheter som sätter dina gränser. Det gör du bara själv. Så gå nu och skriv första sidan på din bok, första scenen på din film eller texten till din första låt. Rita ditt första hus eller måla din första tavla. Kanske räcker det med att du lagar din första omelett.
Nu skall jag gå och handla.
{ 1 comment… read it below or add one }
Lätt rörd eller inte, det var fint skrivet. Jag ska nog gå och måla en tavla.