Häromdagen lyssnade jag på Johan Lindebergs sommarprogram. Han pratade om hur han hade gått från ett kostymnissejobb till att inse att han skulle bygga modevarumärken. Även om han “bland dagens ungdomar” är mest känd för sitt golf-goes-fashion-varumärke J.Lindeberg, så är har bland de lite äldre, och kanske framförallt för oss reklamare, kände som mannen som tog Diesel till Sverige, satte lilla Stockholmsreklambyrån Paradiset på världskartan och gjorde Diesel coolt över hela världen. Han såg en förändring komma och gjorde någonting av den. Han såg den för att han stannade upp och tänkte efter.
När jag gick där nere på Katarinavägen och lyssnade på Johan i min iPhone så funderade jag – kanske måste också vi stanna upp och tänka efter. Vad händer just nu egentligen? Vad händer med “Det Svenska Modeundret”? En vinkel är den rent konjunkturmässiga. Det stod om den i tidningen i förrgår. Folk spenderar mindre pengar på dyra kläder, vilket sätter de tuffa småbutikerna i bryderier, försämrar deras betalningsförmåga och stryker dem från återförsäljarlistorna. Istället startar de lite dyrare varumärkena som Fifth Avenue Shoe Repair egen butik. De billigare kedjorna som H&M tuffar tydligen på bättre än någonsin. Så långt inga överraskningar och inga direkta nyheter heller.
Men det jag funderar över är den stora bilden. Det här med att ägna sitt liv, sitt skrivande, sitt fikande och sitt tv-tittande åt mode har hängt med ett tag nu. Och är det någonting vi vet säkert så är det att människor förändras. Livssyn och prioriteringar förändras. Kommer verkligen 90-talisterna, för att inte tala om 00-talisterna, tycka att det är lika coolt med modebloggar som sina generationsföregångare? Eller kommer det vara “sååå typiskt 80″? Den stora frågan är i så fall vad som kommer ta upp deras (och vårat) intresse istället.
Personligen tror jag att det kommer vara någonting mer meningsfullt som blir coolt istället. Missförstå mig inte. Jag älskar fina kläder och outfits, men de kommer inte att förändra världen. Någonstans längst inne handlar det om att uttrycka sin personlighet, och jag tror helt enkelt att tiden är mogen för en nyintellektuell självbild. Inte minst eftersom vi idag har en av de största politiska generationsklyftorna någonsin. Jag syftar givetvis på synen på internet. Det har sagts förut, men det här är första gången i världshistorien som unga människor har så mycket makt över någonting så samhällscentralt som internet. Den äldre generationen förstår inte riktigt nätet, men lagstiftar om det ändå på ett sätt som upprör unga. De ungas engagemang tänds och de har verktygen för att göra revolt. På internet.
Det här är en alldeles för kort text för att ge sig in på djupet i just den frågan, och det är heller inte min poäng. Allt jag säger är att det kanske börjar bli dags att sälja några modeaktier och läsa om Viktor Frankls Man’s Search for Meaning.
{ 4 comments… read them below or add one }
Oh my god.
Människor som du är mina stora förebilder.
Du skriver så jäkla bra och intressant om ett ämne som också det är sjukt fångande – sådana här inlägg får mig ännu mer säker på att jag också ska bli nåt stort.
Tack Walter
Tack S. Jag skriver i första hand för min egen skull, men det är kul att du uppskattar det!
Johan Lindebergs sommarprogram var en av de roligaste programmen jag hört. Bara det att han sa “vi tittade varandra djupt i ögonen” fem gånger!
Eller hur. Och med den där erotiska rösten.