Självklart kan Twitter vara livsfarligt

Nu gör vi det igen, diskuterar Twitters betydelse för varumärken. Toyota är i blåsväder och det är precis i samband med sådana “PR-katastrofer” som vi börjar svettas. Är Twitter farligt? Är det kraftfullt? Ska vi finnas på Twitter? Jag kan inte svara på någon av de här frågorna.

Ditt varumärke finns nämligen redan med all sannolikhet på Twitter, och sociala medier förstärker alla beteenden – bra som dåliga. Givetvis är det så att förstärkare kan vara både farliga och kraftfullt positiva beroende på vad de förstärker. En raket kan både skjuta sönder hus och skicka människor till månen, men när det gäller kommunikation är det sanningen som sätter riktningen på raketen och bestämmer vad som hamnar i historiebloggarna.

Cocktailpartyt Twitter

Egentligen tycker jag att Twitter är helt odramatiskt. Det är som ett vilket cocktailparty som helst, fast med en raketmotor på ryggen. Det betyder att positiva och negativa effekter av din närvaro förstärks. Ibland väldigt mycket. Men i övrigt gäller samma regler som på alla andra cocktailpartyn.

Kommer du bara dit för att prata väder och vind så behöver du kanske inte vara särskilt väl förberedd kanske, men kommer du dit för att diskutera ditt företag, kanske möta kunder eller göra en dödsfaraktande införsäljning så bör du ha väldigt bra koll på vem du är och vad ditt varumärke står för. Du måste också vara intressant och inte bara stå där och prata produktspecifikationer. Då tråkar du ut vem som helst och ingen kommer ha någon lust att lyssna på dig. Är du charmig, autentisk och kunnig kommer du istället inte hinna med att prata med alla, men få kommer att tycka illa om dig när de ser att du faktiskt anstränger dig.

Tekniken börjar äntligen bli trist

Imorse gick jag förbi ett skyltfönster till en glasögonbutik. I fönstret satt en skylt med texten “Besök vår blogg”. Jag har inte sett läsarsiffrorna för den bloggen, men jag gissar att de är rätt tama. “Besök vår blogg” är nämligen en ungefär lika begåvad rubrik som löpsedeln “Läs vår tidning” eller reklamsloganen “Köp en bil”. Jaha? Varför ska jag besöka den? Skylten drar sannolikt cirka noll bloggbesökare.

Men det här är någonting mycket mänskligt. Först finns tekniken för teknikens skull och då tycker vi att den är intressant i sig. Först senare kommer förfining i användning och design. Till slut glömmer vi bort tekniken och endast design och användande blir intressant. “Besök vår blogg” är fokuserat på tekniken, medan en rubrik som “Glasögonen som förstör din syn”, “Bågarna som ger dig mer sex”, eller “Testet: Splittras dina glas i en bilkrock?” är rubriker som lockar till läsning (även om jag erkänner att just dessa de är aningen kvällstidningsbetonade). Vi kommer hamna där snart. Det är den naturliga utvecklingen. Reklamannonser av typen “Köp vår Ford” fanns faktiskt när tv-mediet var tillräckligt ungt för att vara intressant som teknik i sig.

Pytte-Twitter och den sociala eliten

Så media pratar på om Twitter och hur farligt eller fantastiskt det är, men hur ser siffrorna ut egentligen? Tja, Twitter är pyttelitet – EN TREDJEDEL AV FLASHBACK – ropar Simon Sundén här från andra sidan rummet. Spelar då Twitter någon egentlig roll? Jag tror det.

De som använder sig av Twitter är nämligen inte vilka som helst. Tjänsten är stor bland journalister, bloggare och andra opinionsbildare. Twitterbefolkningen är en kommunikativ elit. Dessutom är själva arkitekturen på Twitter sådan att utväxlingen och hastigheten på en RT-runda (vet du inte vad det betyder så är det hög tid att du googlar upp det) kan bli enorm, förutsatt att det du säger är smaskigt nog.