Nedanför min balkong på östra södermalm, inklämd mellan Beckbrännarbacken och Åsögatan ligger Stig Claessons Park. Sedan i somras iallafall. Parken låg såklart där innan, men då hette den ingenting. Målaren och författaren Stig Claesson (Slas), som avled i början av förra året, har sedan i somras sitt namn på en vit skylt i parken. Slas bodde liksom jag på Klippgatan, även om jag till skillnad från honom ännu inte har tillbringat två decennier här. Men gemensamt har vi att vi tycker om att skriva och att vi älskar området. En dag kanske jag kan beskriva det med hans skärpa:
“Kanske skulle jag (…) om jag tvingades resa runt Sverige med en utlänning som såg Sverige i allt han såg, säga att det han såg inte var Sverige. Först när vi skulle komma till östra Söder i Stockholm skulle jag ta med honom till Åsöbergen och säga: Här utlänning! Här ligger det egentliga Sverige. Jag skulle naturligtvis ha alldeles rätt. Bara för att du är född här, skulle utlänningen säga. Bara för att Du är uppvuxen här så behöver ju det inte betyda att Åsöbergen är det egentliga Sverige. Jo, skulle jag säga. Utlänningen skulle ha fel.”
Jag känner igen mig i hans envishet.
