Calle Engström och Sveriges svenskaste jobb-kampanjen gick i mål idag! Läs mer på min engelska blogg walternaeslund.com.

Jag tycker att konsultpappan är rolig. Han har fått sprit från Tanzania i Plastpåseförpackning. Haha!

Jag tycker att det här är ett grymt inlägg på en ny blogg som jag gillar. Jag är hooked.

Jag älskar det här inlägget av en mycket begåvad skribent:

http://saturdaymonkey.blogspot.com/2009/03/kommunikationsproblem.html

Haha!

Shit. Nyår. Bra fest! Skall visa bilder snart. Men under tiden får ni det här inlägget från 9 april 2007. Håll till godo!

Granat-tinton och Svenne med bananbenet.

Så var man tillbaka i Sverige. Efter en snabb dusch bar det iväg på middag och förfest. Det blev även mellanfest och efterfest, så någon utgång blev det aldrig. Men det var roligt! Av någon anledning gick det sönder ett alldeles vansinnigt antal rödvinsglas som alla envisades med att dela med sig av sitt innehåll till kohuden på golvet. Sam, som drabbades av dåligt samvete efter att ha vält ett av alla glasen, slog näven i väggen och lovade att åka till Skåne under morgondagen och skjuta en ny ko. Varför skåne vet jag inte, men kon såg väl skånsk ut där den låg.

Någon yogi var också på festen och stoppade plötsligt upp benet bakom huvudet. Alla har vi vår favoritfotopose antar jag, men den här resulterade i att han förärades titeln svenne med bananbenet. Han kunde tydligen göra så med båda benen.

En bag-in-box fick namnet Granat-tinton för att den sprutade rödvin omkring sig oavsett hur man försökte öppna den. Det tyckte jag och Johan F var skitkul igår och skrattade tills vi fick ont i magen. Exakt vad det var som var så roligt fattar jag inte idag, men det kändes roligt då. Kan ha haft att göra med äppeldrinkarna på något sätt kan jag tänka.

Fan vad roligt med en ordentlig hemmafest. Det var länge sen.

En av mina favvobloggar är “Vad är grejen?”. Jag har nyligen upptäckt att Emanuel Mankert som skriver bloggen sitter precis våningen under mig på kontoret. Mycket fint.

Så, Emanuel – Vad är grejen med Spritlucka?

Nu snodde jag några frågor från en av mina favvobloggar. Jag skall svara på dem själv snart. Men först skall jag berätta varför det är en av mina favvobloggar. Det är drömskt, det är vackert och det är fel ibland. Konsekventa fel som får mig att tro att det kanske är med mening. Det ger personlighet. Jag gillar inte felen, men jag gillar lite att de finns där. Fattar ni vad jag menar?

Här kommer frågorna:

När grät du senast?
På fars dag. Fast ingen såg. Tror jag.

Pratar du i sömnen?
Nej. Jag sover som en bebis när jag sover. Sova är min secret power. Jag sover typ 6,5 timmar per natt plus en kvart på eftermiddagen.

Nämn en favoritmaträtt?
Inte en chans att jag bara nämner en. Jag tycker olika varje dag. Här kommer flera:
♫ Sashimi
♫ All italiensk mat (i mitt förra liv var jag med 99% sannolikhet italienare).
♫ Bra ostron
♫ Hummer
♫ Pad thai
♫ Bra franska fiskgrytor är svårslagna vid rätt tillfälle

Skulle du kunna göra skönhetsingrepp?
Nej. Fast jag gillar inte ordet “kunna” i frågan. Klart att jag skulle kunna, men jag skulle inte göra. Jag tycker att det är de små “felen” i folks utseende som är intressanta.

Ska du gifta dig?
Det är inte så viktigt. Men jag vill ha många fina barn. Och leva med någon fin och framförallt intressant person, som jag kan bli gammal med och som jag aldrig kommer tröttna på att prata med. Fast det är klart – träffar jag en sån så kommer det nog att kännas som världens roligaste grej att gifta sig också. Fru Walter liksom.

Beskriv den konstigaste dejten du varit på?
En blind date som bara blev helt fel. Jag kände det på tre sekunder, men var artigt intresserad i en timme.

Godaste dryck?
Rödvin. En välgjord dry martini. Färskpressad grapefruktjuice. Och sen tycker jag att Fernet Branca är en magisk dryck. Eller en kall öl på en varm dag. Gärna midsommar.

Bästa årstid och varför?
Sommaren i en segelbåt i Stockholms skärgård. Då är jag riktigt lycklig.
Våren för att det bränner till så härligt i bröstet när man hör de första fåglarna och man tar av sig jackan när man går hem från jobbet. Det är nog något genetiskt.
Hösten med alla färger, inlindad i en stor halsduk och med en tjock stickad tröja. På promenad.
Vintern med tjock vit snö som dämpar alla ljud och knarrar under fötterna när man går.
Tycker ni att jag verkar ha svårt att välja? Ser ni mönstret?

Vad är det finaste någon sagt till dig?
“Jag vill vara med dig för alltid“. Jag vet att det låter banalt. Men det var inte orden hon sa, utan hur hon sa dem. De kom rakt från hjärtat.

Senaste klädköpet?
En kostym från Fifth Avenue Shoe Repair, vilket är konstigt eftersom jag aldrig har kostym. Eller iallafall väldigt sällan. Kanske skall ändra på det. Walter i kostym. Det kanske vore något. Det är rätt stiligt.

Ljuger du om att du är nöjd med dina julklappar?
Självklart.

Är du svartsjuk?
Aldrig i ett bra förhållande. Och det är bara sådana som är värda att ha. Annars är jag hellre singel.

Vad skulle du vilja ändra på hos dig själv?
Jag skulle vilja ha lite bättre disciplin vad gäller min ekonomi. Jag är rätt impulsiv i min vardag och barnsligt förtjust i god mat.

Röstade du senast?
Ja. Demokrati är inget bra system, men det är det bästa av dem vi har testat hittills.

Vilken glass är din favorit?
Ben & Jerry’s Phish Food. Syndigt, men sant.

Anton, du är fan värd att vinna också. Best effort. Och dessutom gillar jag verkligen hur http://channel2127.blogspot.com bekräftar en tes jag hade för ett par år sedan om hur utbildning demokratiseras av publika anteckningar i bloggform – en idé som jag för övrigt gärna skulle vilja vidareutveckla ett par steg.

Maila över vilken mailadress du vill ha kontot reggat på så fixar jag.

Musik är konstigt. Jag har hållt på med musik sen jag var två år ung. Genom åren har jag spelat trummor, gitarr och piano; och i perioder har jag skrivit mycket musik. Mest för mig själv, men också i band.

Och musik är konstigt. Det kan vara så komplicerat, men också så enkelt. Som den fantastiska Winnerbäcklåtern “Du hade tid”. Texten är poesi, visst, men låten är ju helt banal. Fem ackord. I typ den vanligaste ackordföljden någonsin. En melodi som också är helt självklar. Så basic. Och ändå så jävla bra så att jag ryser varje gång jag hör den.

Är det bara jag, eller har man någon inbyggd kompass som säger att det måste vara svårt för att vara bra? Hade jag skrivit den här låten så skulle jag känna mig som värsta bluffen för att den var är så banal, men när jag hör Winnerbäck sjunga den så geniförklarar jag honom. Kanske är det så att musik inte är som kreativitet utan som kärlek. Man tröttnar ju aldrig på att kyssas, fast det också är ganska basic.