En period i mitt liv som jag alltid kommer minnas var då jag och Henrik sågs hos Franck varje torsdag och åt ostron. Den perioden är tyvärr över nu sedan Franck sagt upp sig från Pontus! och börjat jobba med NKs delikatesser istället. Vi hoppas på att han snart kommer slå upp dörrarna till en ny ostronbar inom NKs regi istället, men till dess har vi sökt med ljus och lykta efter ett alternativ. Ikväll testade vi ett sådant alternativ.

B.A.R. (Blaiseholmens Akvarium & Restaurang) är ett ganska så ambitiöst projekt på Blaiseholmen som primärt fokuserar på fisk och skaldjur, men som även har en del kött. Vi har inte på något sätt tröskat igenom menyn ikväll, men vi har kikat in på några saker och skaffat oss en lite överblick över stället från bardisken framför ostrondisken.

Upplevelsen får man väl bekriva som bra men ojämn. Ostronen kom i fyra varianter där den billigaste (Fine de Claire av okänt franskt ursprung, 11kr) och de dyraste (svenska flatostron från Grebbestad, 28kr) var klart bäst. Utbudet varierar ständigt, så det är inte lönt att ge sig in i någon närmare beskrivning, men generellt kan man väl säga att ostrononen är av god kvalitet, att de är öppnade lite slarvigt, och att kunskapen om vad man serverar borde vara bättre. MEN, och detta är ett relevant “men”, Fine de Claire-ostronen för 11kr är nog de mest prisvärda ostronen jag fått på den här sidan av jordklotet.

Champangeutbudet hade tung slagsida åt Taittinger, vilket kändes som att det kanske hade mer att göra med vinhandlaravtal än med fingertoppskänsla, men vafan – ett glas Taittinger Brut för 98 kr kändes ändå mycket trevligt. Inte min absoluta favoritchampagne, men mycket gott ändå och klart prisvärt.

Vid varmrätten blev det snurrigt värre. Henrik beställde in risotto och jag fiskgryta. Henrik fick sin risotto och jag fick in Fish and Chips. Hoppsansa. Inte riktigt rätt. Under tiden medan jag väntade på att få min mat utbytt smakade jag på Henriks risotto som jag bara måste ge underkänt. Så görs inte risotto helt enkelt. Smakade lite som blaskigt grötris. Nä. Underkänt.

När min fiskgryta kom in däremot fick jag närmast en chock. Superfint presenterat i sin gryta med tillhörande slev. Finfina råvaror, med räkor, olika sorters fisk och en fin pilgrimsmussla, och härliga färska örter. Fin balans i grytan också. Och givetvis aioli. Överlag fick denna anrättning högst betyg ikväll, och för 275kr inklusive ett glas godkänd chablis får man nog kalla den ett kap.

Servicen kändes dock lite slarvig och drar ned helhetsbetyget (och dricksen), medan lokalen och atmosfären drog upp betyget.

Totalt sett känns det som en liten oslipad diamant. Det här skulle kunna bli ett av Stockholms trevligaste ställen om de bara skärpte upp sig, höll betydligt jämnare nivå på maten och högre lägstanivå. Och höll koll på vem som beställt vad givetvis. Ostronservicen kommer jag inte ens kommentera – ingen kommer kunna ersätta Franck, så jämförelsen blir orättvis hur jag än vrider och vänder på den.

Vår Ostronmaestro Franck är på semester från Pontus! Det ger oss ett problem. Vi kan nämligen inte upprätthålla vår torsdagsostrontradition om inte Franck är på plats. Givetvis är det helt oacceptabelt, och således kom Franck igår på hembesök istället. (Det fick bli en onsdag den här gången).

Riktigt trevligt var det iallafall med bland annat en magnumflaska av Louis Roederers årgångschampange, en Alfred Gratien Cuvée Paradis, en Special Club Grongnet 1998 och en magnum Jaquart 1996. Magiskt.

Jag tror mycket på genvägar. Det är genvägarna som triggar innovation och genvägar som driver upp marginalerna. Ingen jävel vill väl betala för att vi ska tugga oss igenom en massa kilometer transportsträcka bara för att man alltid gjort så. Jag letar alltid efter genvägar, och det, om jag ska hårddra det lite, är kärnan i vad mitt jobb går ut på.

Däremot finns det genvägar och genvägar. Genom åren har jag sett och hört människor som tagit sig fram till vad som utifrån verkar vara trevliga livssituationer med fina lägenheter, kläder, bilar och hus utan att ha presterat ett dugg som jag tror att de innerst inne är stolta över. De genvägarna är inte bra. Den enda processen de skyndar på är den som leder till meningslöshet. Jag tycker så otroligt synd om de människorna. De missar livet. För att uttrycka det enkelt: I valet mellan ostron och champange och en meningsfull sysselsättning är valet väldigt enkelt för mig. Och då ska ni veta att jag verkligen gillar ostron och champange. Detsamma gäller för övrigt den där strandvillan i Saltsjöbaden.

Så tänk på det kära läsare nästa gång ni drömmer om en fin bil, att den inte kommer smaka gott om ni inte känner att ni förtjänar den. Den kommer bara riva upp det där såret av meningslöshet ännu djupare. Fundera istället ut vad ni vill uppnå i livet, vilka jobb som skapar riktiga känslor hos er och vilka människor (inte plånböcker eller titlar) ni verkligen gillar och vill vara med.

Ingen powernap idag. Behöver en. Nu.

Igår var en övning i lyx. Ostron med Henrik på Pontus!. Och jag kan säga såhär – de ostronen gick inte av för hackor. De bästa jag fått i Stockholm. Till det fick vi två sorters makalöst god champange och ett glas supersmarrig sancerre. Som present för lång och trogen tjänst (och att vi gick med i ostronklubben Chez Pontus!) fick vi också smaka på ett glas Deutz Amore 1999 som jag inte kan beskriva som någonting annat än en fullständig fullträff. Mijau.

Ikväll blir det nog en lugn öl med Pilotkolle och sen en soft hemmakväll. Det är nog allt jag pallar med.

Hugs.

Allt gick bananas igår igen på min och Daniels hemmabortafest. Det som började så stilla med en särdeles välblandad dry martini, romprovning, några ostron och en utmärkt porchetta på gårdsgris ballade med tiden ur i en orgie av gristrynen, rockmusik, champange, shots och ett kort gästspel av Sebastian Ingrosso. Hey – hemmafester är alltid bäst!

Nästa onsdag blir det en modeveckan rockhouseparty special! Hoppas vi. Om vi får vara kvar. Blev lite stökigt sist haha

Kan det vara så att tiden då man som artist kan bli miljonär på att sälja plattor är förbi? Att vi kommer få färre kommersiella superhitar och fler, mer nichade och mer intressanta artister? Är det dåligt i så fall? Inte i min värld. En sån utveckling berikar ju vår kultur och inte tvärtom. Fler extrajobbande vardagshjältar med en billig hemmastudio, och färre limousiner med rika skivbolagschefer. Sanningen gör ont ibland liksom, men tiden har hunnit ikapp er kära fläskrövar.

Hela den här nya piratlagen är bara så feltänkt. Av flera skäl. Jag kommer visa er en jävligt bra film med Larry Lessig här nedan på ämnet (från TED förstås, min kyrka) som jag VERKLIGEN rekommenderar er att se. Speciellt om du som läser råkar vara lagstiftare på ämnet, men även om du är ung och har mycket av livet framför dig. Den här typen av lagar dödar kulturen, inte tvärtom.

Den andra sidan av saken är att den här typen av lagar aldrig fungerar. Det är lätt att vara anonym på nätet, även om det ställer högre krav på själva nätet. Såna tjänster kommer komma samma dag som lagen träder i kraft. Så nettoeffekten av de här skitsmarta antipiratlagarna är bara att vi gör internet långsammare och sämre, skapar stealth-teknik som andra ljusskygga grupper (typ terrorister) kommer dra nytta av, och att vi dessutom hämmar kreativitet och kultur. Good work lads.

Så hur gör man då? Tja. Artister och kultur levde och frodades innan det var möjligt att spela in musik överhuvudtaget. Varför nämner ingen det i debatten? Kulturen dör inte med skivförsäljningen. Jag lovar. Grundbränslet till musik är kärleken till konsten. Inte dollars. Tvärtom kommer utbudet att breddas när skivbolagen fråntas kontrollen.

Men, kära skivbolag, jag skall inte lämna er helt lottlösa här. Här är mitt tips till er. Titta på tjänster som Spotify. De ger mig som kund en produkt som är BÄTTRE än den stulna produkten av tre anledningar:

1. Jag får en större skivsamling än jag någonsin skulle orka samla på mig själv.
2. Jag slipper ha en massa superstora hårddiskar med musik och en massa synkproblem mellan dator, iPod, etc.
3. Eftersom alla har SAMMA skivsamling så kan man enkelt skicka länkar till varandra med spellistor och låtar utan att behöva skicka filer. Mycket bättre.

Jämför det med iTunes Store som har en SÄMRE produkt än den stulna (du kan bara spela på 5 enheter). Dessutom är det ett jäkla hyckleri av Apple. Räkna efter vad det skulle kosta att fylla den största iPoden lagligt så får ni se. Apple tjänar skitmycket pengar på piratandet (om ni inte orkar räkna kan jag berätta att 30 000 låtar kostar ca 270 000 kr på iTunes Store. Knappast något som kidsen hostar upp på veckopengen).

Så. Med sen BÄTTRE produkt kan ni kanske käka kaviar och dricka champange ett litet tag till. Eller mousserande vin iallafall.

Kram på er.

Den helgen gick inte att klaga på. Världens roligaste fest i lördags och myssöndag igår. Att söndagen avslutades med söndagmiddag på indiskt och champange var också flott.

Bussen idag verkar lugn. Typisk måndag. Men de är sol och fint. Personligen kommer jag få ett helvete till dag idag eftersom jag inte sprang imorse. Då blir jag alltid sjukt rastlös. Måste ta en lång prommis på lunchen.

Berätta om er måndag. Är det någon mer än jag som pendlar mellan länderna Södermalm och Östermalm?

Såhär såg jag ut på väg till jobbet.

Och såhär stod det på min tischa, så att ingen skulle missa vad det var för dag.

Favvokaféet!

Champangelunch på East med beautiful beautiful friends!

Världens största paket. Inte snyggt, men stort (min fyraåriga brorson hade slagit in).

Små monster från havet och stört bra vitt vin från Italien.

Och bäst av allt, hänga med min tiny tiny brorsdotter Sara. Hej hej.

Tack tack alla för världens finaste födelsedag! Det blev lyxfrukost på min favorititalienare “Ta & Dra, Drick & Stick”. Sen jobbade jag ett tag, blev grattad av alla på jobbet och fick en jättefint stort fotografi från när jag var i Cannes budat av min favoritfotograf. (Ni får se bilder sen).

Framåt halv ett blev det lyxlunch på East med 10 riktigt fina människor. Smarrig asiatisk mat och champange stod på menyn. Estelle dök förbi och gav mig en indisk spikmatta (!). (Igen, bilder kommer).

Vi bestämde oss för att dricka kaffet på Sosta på Jakobsbergsgatan, där hela stället sjöng för mig. Fantastico!

Tillbaka på kontoret för mer jobb som avbröts av glass och ja må han leva igen.

Ytterligare ett firande i sturegallerian hanns med innan jag nu är på väg ut till mina föräldrar för krabba och mer champange. Phew! Vilken fantastisk dag!

Tyvärr har jag inga bilder för att jag glömt kameran hela dagen, men några bilder kommer snart. Promise!

Sushi och Champange. Det är väl ungefär så det brukar börja en när en kväll går över styr. Den här gången började vi på Make Up Store’s event.

Vi plåtade lite.

Petra fick en make lagd.

Och Micki. Det måste vara rättvist mellan modebloggorskorna.

Såhär fina blev de.

Den här stjärnan vet jag inte riktigt vem det var, men hon var söt som sju kilo jordgubbar.

Sen älgade vi vidare till NK’s höstvisning. Där hookade vi bland annat upp med Odd-gänget.

Och awesome Sigrid. Och wicked Hilda.

Sen var det SHOWTIME!

Mycket blandat tycker jag. En del saker var grymt fina, andra var mindre fina. Killmodellerna var överlag lite för muskliga för sina plagg. Nya visiningsstorleken i typ Milano är tydligen 46 nuförtiden istället för 48. Jag är 48 och allt annat än biffig.

Vi rundade av med ett glas rosé och gick vidare till SOLO-festen. Där träffade jag på mitt gamla kex.

Jag och Signe gjorde allt för att se farliga och porriga ut. Men oroa er inte. Det är just for show.

Det här paret är ju bara FÖR fint. Visst?

När vi blev uttråkade köpte vi skosnören i godisautomat.

Och vad hände sen tror ni? Riche förstås. Där mötte vi upp WeSC-gänget. Jag vet att ni inte alla jobbar där jämt, men jag klumpar ihop er lite. Det är Hanna’s crew liksom.

Alltid trevligt att träffa Felix. Speciellt när han har såhär fin styling. Varför vann inte han Sveriges Bäst Klädda man? Svara på det ni Cafémänniskor!

Livsfarliga naglar som man blir skraj för.

Tillhörde Wicked Hilda.

Jag stötte på min gamla vapendragare Mr Grant. Eller Obi Wan Grant som han tydligen blivit.

Slut på kvällen. The End.