Tidigare idag skrev jag en post på walternaeslund.com om en av vårt lands mest belönade byråer och en av deras nyaste kampanjer för Svenska kyrkan. Jag skrev om vilken bra idé de egentligen hade, men hur de uppenbarligen inte förstått hur bra den var, eller förstått att dra nytta av potentialen i den, helt enkelt på grund av att de inte flyttat in i vår tidsålder än. Mitt inlägg har i skrivande stund sexdubblat läsandet av min blogg idag jämfört med en vanlig dag. Det var tydligen en het potatis.

Men det här är inget nytt. Såhär blir det när världen förändras och man är rätt bekväm i att göra saker som man alltid gjort dem. IT-industrin är ett utmärkt exempel på det där man tragglar på med Episerver istället för att byta till OpenSource-lösningar för att man helt enkelt tjänar en massa pengar där på kunder som inte riktigt hunnit fatta än. Så småningom börjar man treva lite grann med det där nya. Man försöker göra som alla andra, men har inte riktigt förstått hur det där andra funkar. Förut var det någonting som kunde ursäktas, men nu, när vi har nätet, kan jag inte riktigt finna det i mitt hjärta att ursäkta det. Det är fan inte så svårt att lära sig de här sakerna. Det är fan inte så svårt att läsa på lite grann på alla de gratis och utmärkta bloggar som finns på ämnet. Eller på Wikipedia. Eller… för bövelen… på Googles egna sidor om detta. Det är fan inte så svårt.

Så varför gör man inte det? Jag tror att man är lite hemmablind. Och lite nöjd. Och tjänar lite för mycket pengar. Och lever lite för mycket på gamla meriter. Jag tror att det är dags för hela den här branschen att ta sig själva i kragen och skärpa till sig. Festen är över. Dags att vakna. Vi har ett jobb att göra.

Läs hela den heta potatisen om Forsman & Bodenfors och Svenska Kyrkan.

Jag sitter i en solstol nere på J i Nacka Strand och har precis druckit upp en 42-kronorslatte. Någonstans i min rationellt ekonomiska hjärna inser jag att jag inte betalar för bönorna, hantverket eller mjölken, utan för miljön; men ändå. Känslomässigt känns Mellqvists utmärkta 35-kronorslatte oändligt mycket mer prisvärd.

Nåväl. I vilket fall som helst har jag precis bjudit in lite folk till en fest jag har på lördag och sitter nu och småbläddrar lite i Philip Zimbardo’s nya bok “The Time Paradox”. Vill använda delar av den till ett föredrag jag håller på en konferens i Strömstad i augusti. Festen kommer nog bli skitkul, och Zimbardo säger att det är bra att jag ser så positivt på framtiden. Skönt att vi är överens.

Nu är det dags att ta sig över till Non Solo Bar för en kaffe med Daniel och lite förberedelser för Zorrofesten. Sen hem och tvätta. Efter det ska jag bara hem och vila och hänga på balkongen. Hård dag imorgon när jag som 30-åring inleder min modellkarriär. Haha. Ska bli mycket roligt. Mer om det senare.

Och hur var det nu med den där 42-kronorslatten? Ptja. För varm med toner av kartong och bränt gräs. Vad säger man, världsklass? Knappast.

Haha! Ibland bjuder mina vänner på stor humor i sina bloggar. Som till exempel den här bilden från en svensk restaurangmeny i Spanien:

Kommentarer överflödiga. Nästan. För “Grillfest av fisken och skaldjuret” fick mina att nästan skratta mig av stolen. Fråga inte varför.

I torsdags var det ostrontorsdag på Chez Pontus som vanligt. Eftersom det var påskhelg på gång var det tunnsått i ostrondisken med endast tre sorter. Fast det är klart, vad gjorde det när det var David Herves perfekta Fine de Claire, de små salta La Fosse och de stora gåsleverliknande Royale Cabanon, även dessa från David Herve. Du fattar inte hur fantastisk den här mannen är förrän du kollar in den här filmen.

Fines de Claire ostronen från Marenne-Oléron (där David Herves har sin odling) smaskar under vissa perioder i sig en viss sorts alger, Navicula bleue, som gör att ostronen får en grön färg och kallas då “les vertes”. Så var det med de här ostronen i onsdags. Och det är ju fest förstås! 

Jag gjorde även ett kärt återbesök. Efter att ha haft en mycket torr period i mitt Champagne-drickande var jag åter sugen på en maffig rosé. Jag hade glömt exakt hur god Henriot Rosé Brut är, men den är riktigt riktigt god! Perfekt till mina små Royale Cabanon som ni ser nere till höger här.

Intet ont som inte för något gott med sig. Eftersom vi bara hade tre sorter i disken kunde vi kosta på oss en del experimenterande. Det testades diverse asiatiska toppings – lite synd på så fina ostron om du frågar mig, men kul att testa en gång. Vi testade friterade ostron, vilket är mums, men också lite wasteful i mina ögon när man har såna superkvalitetsostron. Men till sist sprang vi på en fullträff: Royal Cabanon med några saltkorn, ett drag på pepparkvarnen, några droppar olivolja och en skvätt citron – nu snackar vi! Vi blev så kära i den här kombon att vi döpte dem på studs till Torsdagsostron. Det kommer vi göra om.

Och så var vi ju tvungna att fira med lite Champagne. För man får inte dricka för många glas av samma sort tycker jag. Helst bara ett glas, vilket jag inte riktigt kunde hålla mig till när det var så smarrigt med Henriot. Men 6 sorter tröskade jag mig igenom, även om jag bara smuttade på ett par. De där riktigt ultratorra som jag vanligtvis älskar var inte riktigt min melodi just i torsdags, så jag höll mig till de lite rejälare grejorna.

Bland annat sprang jag på en annan rosé, Henri Abelé, som var riktigt god, även om den inte höll samma klass som Henriot om du frågar mig. Men vad i hela hissingen är det för bild på korken?

Och inte att förglömma. Ostron är bara ostron. Vi skulle säkert kunna få någon annan att köpa in exakt samma ostron, men själva grejen är ju hela stämningen och känslan. Och det finns ingen som levererar på den punkten som Franck.

Jag skulle vilja säga “vi ses på torsdag”, men vi kommer faktiskt ses redan på tisdag när vi ska på specialkurs i ostronöppning. Och så måste man ju förstås mumsa i sig det man öppnar. Alla anledningar är bra anledningar.

Det var grillfest hos mig i förrgår. I snöstormen. Och det var faktiskt grillfest igår också. Skit i vädret våren är här. Ju.

Men det är kallt som fan. Jag eldar och eldar för att hålla lägenheten varm. Visserligen sjukt mysigt.

Vad gör ni för att locka hit våren?

Dagen börjar närma sig sitt slut. Arbetsdagen alltså. För nu återstår middag med Robert, biopremiär och byråfest på DDB. Och jag är inte helt hundra i huvudet efter festen igår. Mijau.

Man får göra sitt bästa helt enkelt. En liten powernap kanske löser problemet.

Det har varit rätt spännande dagar på många sätt. Lite dålig har jag varit på att uppdatera er på vad som händer. Ledsen för det. Äntligen är jag frisk iallafall. Springer på morgonen igen och har två ton energi. Så skönt!

Det händer skitamycket spännande i den världen jag jobbar i. På fredag kan ni lyssna på mig i P1 om ni vill. Då ska jag prata jobb. Men ni kanske inte vill höra mig prata jobb. Det kan ni ju lika gärna höra här.

Ikväll har vi hemmafest på Collage igen. Alltid lika roligt. Vi VIPar för Let’s Dance-gänget mellan 21 och 22.30, så vi börjar lite senare än vanligt. Men skoj blir det.

Det har blivit en lugn helg utan galna fester. Jag har däremot haft sjukt mycket inspiration och funderat över en massa bra saker. Det kommer bli en intressant vår.

Det har ju också varit TED precis. Ni som hänger här vet ju att jag älskar TED. Hittills har de vad jag kan se bara släppt två filmer därifrån, varav jag sett den ena. Det är Bill Gates som pratar om u-länders hälsa och utbildning i världen. Låter tråkigt kanske, men är klart sevärt. Check it out.

Great success med min och Daniels fest igår. Mindre och mer familjärt än förra gången. Det är det som är det roliga, att det liksom blir olika varje gång.

Nu ska jag iväg till Pontus! och äta ostron. Tjing.

En halv dag på tåget, fyra timmar föreläsning (torr i halsen), en liten promenad i Jönköping och en middag senare är jag tillbaka på hotellrummet och nedbäddad bland lakanen. Phew. Helt färdig.

Ni har inte fått mycket till bloggande de senaste dagarna, men jag lovar bot och bättring. Föreläsningen gick iallafall bra och kändes uppskattad. Så jävla skön lokal att föreläsa i var det också. Bra ljud, ljus och akustik; och mycket utrymme att röra sig på. Mycket uppskattat.

Nu måste jag toksova. Imorgon är det tåg hem och två kundmöten direkt vid ankomst. Sen kör jag och Daniel onsdagsfest igen. Hörs imorgon!