Det känns lite konstigt att göra comeback på bloggen och sen skicka er direkt till min andra blogg, men det är faktiskt exakt vad jag ska göra. Jag skrev precis ett inlägg på min engelska blogg om att få ändan ur vagnen och bli föreläsare eller vad du nu vill bli som jag tycker att du ska läsa. Gör det.

Men jag hoppas att du kanske stannar kvar här en stund också och hänger lite. Det var ju länge sen vi sågs. Den här bloggen har ju varit med mig rätt länge nu, och den har gått igenom en massa faser. Den här bloggen är egentligen till för en enda sak: att jag får skriva. Jag älskar ju att skriva, och att skriva på svenska är en lite speciell lyx för mig eftersom jag gör det rätt sällan och då oftast om jobbgrejor. Att skriva på engelska har visserligen sin charm – engelskan har en rytm, ord och uttryck som svenskan helt enkelt saknar – men någonstans har man trots allt lite mer närhet till sitt modersmål och jag kan känna att mitt tonläge blir lite annorlunda på svenska. Jag måste vårda Walterlicious helt enkelt.

Det är roligt det där med språk förresten. När jag var i Manilla för några veckor sen började Finnair strejka samtidigt som jag skulle hem vilket ledde till att jag fick flyga 24,5 timmar för att komma hem till Stockholm igen. Väl hemma, och försenad, fick jag ta en taxi i princip direkt till en föreläsning som jag skulle hålla på SF vid Hötorget. Trots sömnbristen kändes det ganska bra och jag hade mycket energi, även om jag var helt bedövad i huvudet. Efter att ha visat ett filmklipp gick jag tillbaka upp på scen för att med full energi brassa på med min ganska väl inövade föreläsning som jag hållt många gånger förut. Efter någon minut i full fart hör jag hur folk fnissar och viskar och jag kommer helt av mig samtidigt som jag inser jag står och pratar på engelska med total inlevelse framför min svenska keynotepresentation. Awkward moment.

Men här ska jag aldrig börja prata engelska med er. Trött eller ej. Istället ska jag försöka se om inte Walterlicious ska in i en ny fas igen där ni ska få följa med mig lite mer på jobbet och på mina resor. Jag tror det kan vara rätt kul och att det kan bli en del roliga bilder. Framförallt kommer jag få skriva av mig även på svenska, och det är faktiskt det som är det viktiga.

Till alla er som stannat kvar trots min frånvaro så säger jag tack så mycket! Kul att ni uppskattar det jag skriver. Det menar jag verkligen!. God fortsättning på er så ses vi snart!

Häromdagen var det inbrott på jobbet. Farbror poliserna var där i full CSI-mundering och letade efter fingeravtryck och andra spår. Mycket spännande. Självklart var jag tvungen att spana in allvarliga lådan som de hade med sig med alla tuffa polisprylar. Kolla här:

Men vänta nu lite här. Kolla lite noggrannare på den där bilden. Är det inte en liten detalj som inte riktigt passar in där? Vi zoomar in.

Hur vet man när man är vuxen? Är det när man är tråkig som man är vuxen? Eller när man får barn? Eller när man slutar vara spontan. Jag vill aldrig sluta vara spontan. Eller bli tråkig. Ett par tre bebbar kan jag tänka mig. Max fem. Tror jag.

Jag har märkt på senaste tiden att jag har slutat göra saker för framtiden. Förut pluggade jag för att det skulle bli bra i framtiden, jobbade för att det skulle bli bra på CVt och dejtade för att det kanske skulle bli en bra person att dela min framtid med.

En dag insåg jag att jag på något sätt var mitt uppe i livet. Inte i någon slags förstudie, utan mitt i. Jag insåg att det inte är sådär våldsamt långt kvar, att det var dags att sluta göra saker för att det skulle bli bra i framtiden, att börja göra saker för att det bara kändes bra i magen. Jag insåg att jag inte är ett dugg rädd för att hamna på gatan, men att jag är livrädd för att hamna i ekorrhjulet. Jag började göra saker utifrån det perspektivet, och plötsligt började allting bara fungera. Jag vet inte exakt när den här förändringen inträffade, men jag känner skillnaden så tydligt i min vardag. Man vet när det fungerar.

Nu är det roligt att gå upp på morgonen. Definitivt läskigare. Men roligare. Jag vet inte om det hade varit smartare att vara kvar på något av mina tidigare jobb. De var fina på pappret och snygga i CVt, men det här är rätt i magen. Och plötsligt så går jobbet också i rätt riktning.

Jag har en alldeles för dyr lokal, alldeles för dyr lägenhet och alldeles för osäkra säljprognoser. Men det gör inget. Gatan nedanför känns inte hård som asfalt utan spänstig som en studsmatta. Ingen kan ta ifrån mig vad jag kan, men ekorrhjulet kan ta ifrån mig min frihet.

Det är så här jag vill leva.

På väg till jobbet. Somnade ifrån jobbet jag skulle göra igår kväll (skulle bara ta en liten liten nap) så jag var tvungen att hoppa springrundan imorse för att göra klart. Rats.Blir alltid lite grinig när jag inte springer på morgonen, så akta er för att reta mig idag.

Igår dök det upp nya förfrågningar om jobb och talarmöjligheter. Mycket roligt!

Men idag är iallafall en sån där riktig jobbdag när jag får jobba med en riktig kampanj. Det är förbannat roligt med såna dagar. Ibland kan man bli trött på att teoretisera. Men bara ibland. Jag älskar att teoretisera.

Kram på er

Den här veckan håller jag hus på Mariatorget. Inne på Rival för det mesta. Det är guldäggsvecka och seminarier därinne. Några har varit sjukt bra. Några har varit riktiga bottennapp. Ni kan följa själva semiarierna på min jobblogg.

Annars är det förbaskat fint att jobba den här veckan. Jag lyssnar, skriver, ringer och sitter i solen på Mariatorget. Emellanåt kilar jag in på Tvålpalatset för att dricka stans kanske allra bästa espresso. Fabulous!

Godmorgon kära vänner. Eller godmorgon förresten… klockan är 12. Och jag har varit uppe sen 8.

Ja, det har ju varit lite tomt här på bloggen på sistone som ni märkt. (Har fått ett par kommentarer om det). Dels har jag inte varit sugen på att skriva och dels har jag haft fullt upp med nya byrån Honesty. Jag har tappat ungefär hälften av mina läsare och det känns rätt skönt. Ni som är kvar är ni som verkligen bryr er. Kanske är bra att rensa ut lite ibland.

Men det har varit bra veckor. Halsen har i princip blivit helt bra och jag är ute och springer på morgonen igen. Allt pappersskit som skattemyndigheterna kräver har jag också malt mig igenom och lämpat av det mesta i en stor Filippa-K-skolåda till redovisningsfirman. En av de lyckligaste dagarna i mitt liv.

Jag har också tillträtt den andra anställningen i mitt liv. Visserligen på min egen byrå, men ändå. Har alltid fakturerat förut från enskild firma genom hela livet förutom på förra jobbet. Det var skönt med friheten, men fan vad mobbad man var av staten hela tiden. Inga rättigheter här inte. Jag antar att jag kan stämma mig själv nu om det något skiter sig. Jag är ju min egen arbetsgivare liksom.

Sen är det ju det här med att chefa sig själv vilket jag för närvarande gör. Vi är några till här, men det yttersta ansvaret är mitt. Lösningen som jag kommit fram till funkar för mig är att dela in arbetsdagen i två perpektiv – planering och genomförande. Aldrig blanda de tu. När jag planerar samlar jag allt jag ska göra, och om det tar mindre än två minuter att göra något så gör jag det bums. Annars åker det i inkorgen. När huvudet är tomt på saker att göra och allt ligger i inkorgen går jag igenom och planerar in saker i tid och plats. Sen är det bara att beta av. Självklart får man idéer på vägen sen som distraherar, men då åker det i inkorgen utan nåd. Det här har gjort underverk för min kreativitet (vilket låter märkligt, men är sant) och produktivitet. Och fan vad bra man mår. Rekommenderas.

Nå, det här var ett konstigt inlägg som innehöll lite av varje. Det blir väl så när man vill berätta allt på en gång. Men nu är jag här igen.

Jag lovar ingenting om hur ofta jag kommer uppdatera. Jag skriver när jag känner för att skriva helt enkelt. Kram på er!

Vi håller på med en liten tävling här på jobbet där alla ska visa ett klipp med vad de tycker är RIKTIGT porrig utstrålning. Jag har gjort mitt val. Stellis håller på med sitt. Resultaten kommer snart. Vilka är era val?

Det är Hope-visning om 40 minuter. Nu när jag ändå är på jobbet med ett par Alvedon i kroppen så blir det nog en sväng dit ändå. Dagens presentation var mycket intressant. Det öppnades en dörr som jag är mycket nyfiken på var den kan leda. Ibland är mitt jobb väldigt spännande. Huvudvärk eller ej.

Det var länge sen ni fick en bussblogg. Det är för att jag inte haft datorn med mig på bussen de senaste veckorna. Men här kommer en. Klockan är tio över fyra och jag är på väg hem från jobbet lite tidigare än vanligt. Tänkte sätta mig och skriva lite när jag kommer hem. Stephen King style. Mitt ommöblerade hem är bara så mycket trevligare än förut på något sätt. Kan inte riktigt beskriva varför. Bättre Feng Shui kanske.

Jag ska också bränna lite plattor, gräva lite bland skivorna på vinden och lyssna på lite rock. Tidigare idag har The Who dominerat spellistorna, men ikväll lutar det mer åt Stones. Gubbrock, javisst.

Ciao!

Första dagen på jobbet och jag är förkyld. Inte så kul. Hade verkligen sett fram emot att komma hit och köra järnet! Oh well. Nu skal jag snart iväg till Yogayama och äta lite lunch iallafall. Kanske är precis det som behövs. Tjing pling.

Ses snart.