Klockan är 1 och det är dags att gå och lägga sig. Det har varit en perfekt kväll. Jag drog fram en av mina fåtöljer precis till brasan så att det var varmt och skönt och läste en bra bok. Ingen musik, utan bara knastret från elden.

Idag vände det äntligen för min hals. När jag vaknade imorse trodde jag att jag skulle dö av smärta och att någonting hade gått sönder, men det vara bara ett sista desperat försök av halsen att få lite uppmärksamhet. Under dagen sen har det blivit mycket bättre, och nu känns det riktigt bra. Har börjat trappa ner på knarket och slutar nog med det imorgon. Man får tydligen inte sluta bara sådär pang på för då får man abstinens och blir bakis säger de. Shit, betyder det att jag är en riktig knarkare?

Jag älskar verkligen min lägenhet nu. Det är väldigt få lägenheter som jag trivs i över längre tid. Jag har inte bott i någon hittills som jag inte fått lite klaustrofobi av, men med den här är det annorlunda. Den känns mycket större än vad den är. Den har olika typer av miljöer som man kan vara i beroende på humör. Den kan vara både en mysig grotta med öppen eld och öppen ljus luftig lägenhet med utsikt. Och den har världens bästa balkong på 17 kvadrat. Men inget av det där hade spelat någon roll om den inte hade magi. Och det har den verkligen. Massor av positiv energi.

Och ett mysigt sovrum. Som jag ska gå och lägga mig i nu. Och läsa lite till i boken. Och sova som en bebis.

Ses imorgon.

Jag hatar att tvätta. Framförallt hatar jag att tvätta skjortor för att de ska strykas. Det hatar jag nämligen ännu mer än själva tvätten.

Men igår testade jag ett nytt kemtvättställe. När hämtade ut min kemtvätt såg den ut såhär:

Är det inte typ det finaste ni sett? Och när de dessutom ligger prexis bredvid mitt jobb och tar 180 spänn för tio skjortor så kittlar det av lycka.

Efter att jag kom hem till mig lägenhet hade jag ingen lust att gå ut igen. Typ någonsin. Jag stängde av mobilen. Möblerade om. Drack en kaffe. Och planterade mig själv stabilt i soffan (som numera är vid fönstret).

Sen skrev jag en del, läste lite grann och gav mig ut på bloggsafari bland era bloggar. Eller ja, de av era bloggar som jag har adresserna till genom kommentarerna ni lämnat. Det var kul att se vilka ni är. Hur ni tänker. Vad ni skriver.

Någon höll på med en flytt, någon pratade reklam och ytterligare någon hade kärleksbekymmer. Någon sa att hon alltid stötte på killar som “inte kommit över sitt ex”. Shit. Sån var ju jag.

Jag hade exnojan. Och inte bara en gång, utan i någon slags sammanhängande kedja. Det fanns alltid ett ex som jag inte riktigt kommit över. Speciell var det två såna långbänkar. Och tja, ni vet ju vilka ni är, och ni som råkat ut för mig i det här tillståndet vet också. Inte speciellt charmigt, jag vet.

Men. Saker förändras. Har du bara tillräckligt mycket tid mellan dig själv och någon som krossat ditt hjärta så försvinner känslan, och du är fri.

Jag är fri. Kanske är det första gången som jag är helt singel och helt exnoja-fri. Nästa gång jag blir tillsammans med någon kommer alltså den personen att helt slippa släppa in mina ex i våra liv. Och jag kommer aldrig behöva bita mig i tungan för att undvika att nämna någon. Jag kommer aldrig stöta på något gammalt kex på Riche och få kvällen förstörd för att hon är med någon ny. Eller bli biten i örat för att jag är ute med någon ny (har hänt, mitt ex Riche 2006), bli dragen i håret inför vettskrämda åskådare (också mitt ex Riche 2006) eller få en drink hälld över mig (min tjejs ex, Riche 2006).

Jag är clean.

Det är en bra känsla. Att vara helt singel. Helt fri. Helt egen. Och trivas. Rätt person är rätt person, men tills dess är det me, myself and I. Och kanske några bra vänner.

Kan det vara så att tiden då man som artist kan bli miljonär på att sälja plattor är förbi? Att vi kommer få färre kommersiella superhitar och fler, mer nichade och mer intressanta artister? Är det dåligt i så fall? Inte i min värld. En sån utveckling berikar ju vår kultur och inte tvärtom. Fler extrajobbande vardagshjältar med en billig hemmastudio, och färre limousiner med rika skivbolagschefer. Sanningen gör ont ibland liksom, men tiden har hunnit ikapp er kära fläskrövar.

Hela den här nya piratlagen är bara så feltänkt. Av flera skäl. Jag kommer visa er en jävligt bra film med Larry Lessig här nedan på ämnet (från TED förstås, min kyrka) som jag VERKLIGEN rekommenderar er att se. Speciellt om du som läser råkar vara lagstiftare på ämnet, men även om du är ung och har mycket av livet framför dig. Den här typen av lagar dödar kulturen, inte tvärtom.

Den andra sidan av saken är att den här typen av lagar aldrig fungerar. Det är lätt att vara anonym på nätet, även om det ställer högre krav på själva nätet. Såna tjänster kommer komma samma dag som lagen träder i kraft. Så nettoeffekten av de här skitsmarta antipiratlagarna är bara att vi gör internet långsammare och sämre, skapar stealth-teknik som andra ljusskygga grupper (typ terrorister) kommer dra nytta av, och att vi dessutom hämmar kreativitet och kultur. Good work lads.

Så hur gör man då? Tja. Artister och kultur levde och frodades innan det var möjligt att spela in musik överhuvudtaget. Varför nämner ingen det i debatten? Kulturen dör inte med skivförsäljningen. Jag lovar. Grundbränslet till musik är kärleken till konsten. Inte dollars. Tvärtom kommer utbudet att breddas när skivbolagen fråntas kontrollen.

Men, kära skivbolag, jag skall inte lämna er helt lottlösa här. Här är mitt tips till er. Titta på tjänster som Spotify. De ger mig som kund en produkt som är BÄTTRE än den stulna produkten av tre anledningar:

1. Jag får en större skivsamling än jag någonsin skulle orka samla på mig själv.
2. Jag slipper ha en massa superstora hårddiskar med musik och en massa synkproblem mellan dator, iPod, etc.
3. Eftersom alla har SAMMA skivsamling så kan man enkelt skicka länkar till varandra med spellistor och låtar utan att behöva skicka filer. Mycket bättre.

Jämför det med iTunes Store som har en SÄMRE produkt än den stulna (du kan bara spela på 5 enheter). Dessutom är det ett jäkla hyckleri av Apple. Räkna efter vad det skulle kosta att fylla den största iPoden lagligt så får ni se. Apple tjänar skitmycket pengar på piratandet (om ni inte orkar räkna kan jag berätta att 30 000 låtar kostar ca 270 000 kr på iTunes Store. Knappast något som kidsen hostar upp på veckopengen).

Så. Med sen BÄTTRE produkt kan ni kanske käka kaviar och dricka champange ett litet tag till. Eller mousserande vin iallafall.

Kram på er.

Nu är det storsatsning på bloggande om reklam, varumärken, psykologi och kärlek! Nya “The Very Best of Walter Naeslund” borde vara allt ni drömt om ifall att ovan nämnda ord fick er att bli lite pirriga i magen.

Välkomna över.

Grymt rolig kväll igår igen hos Saurabh. Det ryktades om att grannarna knorrade en del. Tacka fan för det, det hade jag nog också gjort om min granne hade värsta jävla festen med DJ och två vodkabarer (fria Grey Goose-drinkar – dyrast men bäst – yeaj) tre veckor i rad. Så vi får se om det blir någon mer fest nästa vecka.

Återkommer med bilder från detta galej. Här kommer ett smakprov.

Nu skall jag på brunch på Ljunggrens med den här killen. Dante. Från New York. Bästa bakismaten!

Musik är konstigt. Jag har hållt på med musik sen jag var två år ung. Genom åren har jag spelat trummor, gitarr och piano; och i perioder har jag skrivit mycket musik. Mest för mig själv, men också i band.

Och musik är konstigt. Det kan vara så komplicerat, men också så enkelt. Som den fantastiska Winnerbäcklåtern “Du hade tid”. Texten är poesi, visst, men låten är ju helt banal. Fem ackord. I typ den vanligaste ackordföljden någonsin. En melodi som också är helt självklar. Så basic. Och ändå så jävla bra så att jag ryser varje gång jag hör den.

Är det bara jag, eller har man någon inbyggd kompass som säger att det måste vara svårt för att vara bra? Hade jag skrivit den här låten så skulle jag känna mig som värsta bluffen för att den var är så banal, men när jag hör Winnerbäck sjunga den så geniförklarar jag honom. Kanske är det så att musik inte är som kreativitet utan som kärlek. Man tröttnar ju aldrig på att kyssas, fast det också är ganska basic.

Min vinnare för bästa söndagsspellista är… den här!

Vinnare nummer 1 med motiveringen: “Att ‘Du hade tid’ med Lars Winnerbäck var med räckte för mig. Jag skall skriva ett eget inlägg om den låten snart”.

Jesus, walk with me – Club 8
Dreaming with a broken heart – John Mayer
Waiing for the world to change – John Mayer
All at sea – Jamie Cullum
All I need – Mat Kearny
He ain’t heavy, he’s my brother – Rufus Wainwright
Apologies – Grace Potter & the Nocturnals
Du hade tid – Lars Winnerbäck
Did you give the world some love today, babe – Doris Svensson
Och nästan allt med Norah Jones

Vinnare 2 med motiveringen: “En lista som får mig att städa min lägenhet. Och mer söndag än att städa lägenheten finns väl inte. Men nog fan är det Colorblind med Counting Crows och inget annat”?

1. Dancing with myself – Billy Idol
2. Human – The killers
3. Colorblind – The Crows
4. Bitter sweet symphony – The Verves
5. Innan allt försvinner _ Bo Kaspers Orkester
6. Viva la vida – Coldplay
7. Beggin – Madcon
8. Release me – Oh laura
9. New York Girls – Moorningwood
10. Ai, Ai, Ai – Vanessa di Mata
11. It’s to late- Evermore
12. Vill ha dig – Kristian Anttila
13. Hey threre delilah – Plain white T’s
14. Kärleken väntar – Kent
15. The scientist – coldplay
16. Everybody but me – Lykke Li
17. Love lockdown – Kanye West
18. Always where I need to be – The Kooks
19. The blower’s daughter – Damien Rice
20. Someday – The strokes
21. Run – Snowpatrol
22. How to save a life – The Fray
23. This year’s love _ David Grey
24. Paz – Diva Brasil
25. 3 little birds _ Bob Marley
26. White wedding – Billy Idol
27. Boyfriend – Alphabeat
28. Heart of glass – Blondie
29. Bossa Nova – Wanda de sah & Sergio Mendes
30. In my heart – Moby /Sandy rivera music)
31. Warwick Avenue – Duffy

Vinnare nummer 3 med motiveringen “Vilken tonträff! Det här är söndag. Det är inte ängsligt genreslaveri, utan respektlösa kast mellan stilar. Dessutom har man lyckats pricka in två av mina favoritfilmer (Life Aquatic och Garden State). En värdig vinnare”.

Taxi Bamako – Amadou et Mariam-Dimanche à Bamako
Leather – Death in Vegas – Scorpio Rising
Diving Waters – Death in Vegas – Scorpio Rising
Rainbows – Dennis Wilson – Pacific Ocean Blue
Gut Feelin – Devo – The Life Aquatic with Steve Zissou (Original Soundtrack)
Everday – The Field – From Here We Go Sublime
Love vs. Distance – The Field
Kappasta – Vinyl Edit – The Field
Never Tear Us Apart – INXS – Donnie Darko (Soundtrack from the motion picture)
If You Could Read My Mind – Johnny Cash – American V – A Hundred Highways
Sunday (The Day Before My Birthday) – Moby – 18
At Least We Tried – Moby – 18
Come In Alone – My Bloody Valentine – Loveless
Helpless – Neil Young – Greatest Hits
Suicidal Thoughts – The Notorious B.I.G. – Ready to Die
Where Do You Go To (My Lovely) – Peter Sarstedt – The Darjeeling Limited [SOUNDTRACK]
Hello Sunshine – Syd Matters
Heroin – The Velvet Underground – The Velvet Underground & Nico
In the Waiting Line – Zero 7 – Simple Things
Soko Yhinka – Ali Farka Touré – Savane
Here Comes My Baby – Cat Stevens – Rushmore Soundtrack
You Ain’t Goin’ Nowhere – Bob Dylan – The Essential Bob Dylan
The House of The Rising Sun – Nina Simone – The Essential Collection
My Death Waits – David Bowie – Live in Santa Monica ‘72
Disorder – Joy Division – Unknown Pleasures
I Only Said – My Bloody Valentine – Loveless
Ziggy Stardust – Seu Jorge – The Life Aquatic Studio Sessions
Another point of view – DB Boulevard – Illustraious

Grattis vinnare! För att jag skall kunna registrera era konton måste ni skicka mig era mailadresser. Skicka till walternaeslund[at]gmail.com!

Men låt inte spellistandet sluta här. Ni som har spotify kan väl fortsätta dela Spotifylistor, medan ni andra får fortsätta dela sjyssta listor med oss andra genom kommentarerna. Riktigt bra listor kommer även fortsättningsvis belönas med Spotifykonton.

Tjing