Det känns lite konstigt att göra comeback på bloggen och sen skicka er direkt till min andra blogg, men det är faktiskt exakt vad jag ska göra. Jag skrev precis ett inlägg på min engelska blogg om att få ändan ur vagnen och bli föreläsare eller vad du nu vill bli som jag tycker att du ska läsa. Gör det.

Men jag hoppas att du kanske stannar kvar här en stund också och hänger lite. Det var ju länge sen vi sågs. Den här bloggen har ju varit med mig rätt länge nu, och den har gått igenom en massa faser. Den här bloggen är egentligen till för en enda sak: att jag får skriva. Jag älskar ju att skriva, och att skriva på svenska är en lite speciell lyx för mig eftersom jag gör det rätt sällan och då oftast om jobbgrejor. Att skriva på engelska har visserligen sin charm – engelskan har en rytm, ord och uttryck som svenskan helt enkelt saknar – men någonstans har man trots allt lite mer närhet till sitt modersmål och jag kan känna att mitt tonläge blir lite annorlunda på svenska. Jag måste vårda Walterlicious helt enkelt.

Det är roligt det där med språk förresten. När jag var i Manilla för några veckor sen började Finnair strejka samtidigt som jag skulle hem vilket ledde till att jag fick flyga 24,5 timmar för att komma hem till Stockholm igen. Väl hemma, och försenad, fick jag ta en taxi i princip direkt till en föreläsning som jag skulle hålla på SF vid Hötorget. Trots sömnbristen kändes det ganska bra och jag hade mycket energi, även om jag var helt bedövad i huvudet. Efter att ha visat ett filmklipp gick jag tillbaka upp på scen för att med full energi brassa på med min ganska väl inövade föreläsning som jag hållt många gånger förut. Efter någon minut i full fart hör jag hur folk fnissar och viskar och jag kommer helt av mig samtidigt som jag inser jag står och pratar på engelska med total inlevelse framför min svenska keynotepresentation. Awkward moment.

Men här ska jag aldrig börja prata engelska med er. Trött eller ej. Istället ska jag försöka se om inte Walterlicious ska in i en ny fas igen där ni ska få följa med mig lite mer på jobbet och på mina resor. Jag tror det kan vara rätt kul och att det kan bli en del roliga bilder. Framförallt kommer jag få skriva av mig även på svenska, och det är faktiskt det som är det viktiga.

Till alla er som stannat kvar trots min frånvaro så säger jag tack så mycket! Kul att ni uppskattar det jag skriver. Det menar jag verkligen!. God fortsättning på er så ses vi snart!

Jag vet inte om ni är intresserade av reklam och så, men om ni är det så är ni välkomna över att titta på ett par artiklar om reklam och SEO jag skrivit om vad jag ser som den stora “industriella revolutionen” i vår bransch. Det har aldrig varit så tydligt att så stora etablerade spelare inte förstår vad som hänt med deras bransch.

Problemet är också att alla de som traditionellt varit intresserade av reklam – strateger, copywriters, designers, art directors till exempel – inte är intresserade av internet, tycker det verkar skitjobbigt med Twitter och lämnar Facebook för att tid med barnen (inget fel med att ta sig tid med barnen givetvis, men kunden som betalar 3000 spänn i timmen för din expertis kanske inte har jättemycket hjälp av din tid i sandlådan). Många hör också till en generation som gick på högstadiet, och därmed formade många av sina sociala beteenden, under en tid då internet inte fanns hos vanligt folk. Knappt ens mobiltelefoner. De är inte infödingar på nätet, och det syns.

Men som sagt – kom över om du tycker att det här låter intressant, och delta i diskussionen. Säger ni nåt riktigt smart anställer jag er på studs. (Fast ni är i så fall säkert för drivna för att vilja bli anställda av en gammal gubbe som Walterlicious).

För att blogga måste du ha någonting att säga. Du kan säkert komma på någonting som du vet att andra vill läsa om, men personligen skulle jag nog inte palla det. Istället är det bättre att komma på någonting som du verkligen vill skriva om. Då kommer du tycka att det är kul, och det kommer synas i dina inlägg.

Du måste också respektera din läsares tid. Pladdra inte, utan håll dig till någon form av linje och skriv ingenting i 100 ord som lika gärna kan sägas i 50.

Bilder är kul.

Filmer är inte lika kul.

Ha kul.

Om du kan acceptera de här förutsättningarna så är du redo att börja. I min värld finns det i princip bara två relevanta plattformar: Blogger och WordPress. Båda har sina fördelar och nackdelar.

Själv körde jag alltid Blogger förut, vilket är jäkligt smidigt och enkelt att sätta upp, ligger på Googles fina servrar och antagligen har lite gräddfil i sökningarna. Kan jag tänka. Å andra sidan är plattformen inte alls lika flexibel som WordPress.

WordPress kan du antingen köra på hostat hos dem (wordpress.com) eller på en egen installation som du hostar själv. I så fall hämtar du ner filerna från WordPress.org och installerar dem på ditt webbhotell eller din egen server. Guiden finner du här. Eller så kan det vara så att ditt webbhotell har Fantastico installerat och i så fall installerar du WordPress med en knapptryckning.

Poängen med att köra WordPress.com (hostat av dem) har jag aldrig riktigt fattat eftersom man då inte får de stora fördelarna av plattformen. Bättre då att köra Blogger tycker jag.

Egenhostad WordPress är däremot grymt och är det som jag kör på alla mina bloggar. När du väl installerat det så applicerar du ett “theme” till din blog. Dessa kan vara allt från mycket enkla till rätt så avancerade. Själv kör jag ett fantastiskt theme som heter Thesis på alla mina bloggar. Mycket kraftfullt och anpassningsbart. Tyvärr kostar det en rätt maffig slant, men tar WordPress till en ny nivå och är värt de slantarna tycker jag.

När du sedan ska posta till din blogg så finns det en massa varianter. Allt från att använda din bloggplattforms (förslagsvis då Blogger eller WordPress) eget verktyg för detta. De är bra. Eller så kan man använda olika typer av klienter. Dock ska jag göra ert liv enkelt här. Det finns ett sätt som är BÄST! Jag älskar passionerat och använder det jämt. Det heter ScribeFire och är en plugin till Firefox. Sjukt grymt eftersom du kan ha det uppe på halva webbläsarens höjd och surfa runt på sidor i den andra halvan. Länkar och bilder drar du sedan bara ner till ScribeFire i farten. Fantastiskt. ScribeFire håller också reda på flera bloggar om du har det, kan hålla flera utkast igång samtidigt och en massa annat. SÅÅÅ grymt. Finns ingen anledning att använda någonting annat.

That’s that. Ha det så kul!

Jag har en bror. Ni ser honom sticka fram huvudet till vänster om mig i bilden här till höger. Han är två år äldre än jag, och när vi var små var vi ganska olika. Jag gillade att busa och äventyra på vinden. Han gillade mekano. Jag gillade att försvara trädkojan mot kannibaler. Han byggde och installerade ett elektroniskt tjuvalarm i kojan.

Lite senare gjorde datorerna intåg i vårt hem i form av en Compis-dator (jo de hette så), en Spectrum 48k, en Spectrum 128k, en C64 och en Amiga 500. Min bror programmerade. Jag spelade spel och lekte med grafikprogram. Det var min bror som satte upp vår BBS. För er som inte vet vad en BBS är så kan jag säga att det är som en föregångare till våra webbplatser och bloggar, men kopplade till ett modem (vi började med 300 Baud och uppgraderade sedan till supersnabba 2400 Baud eller ca 0.00024 MB/s) som man ringde till. BBSen behövde alltså ett eget telefonnummer, och endast en person åt gången kunde vara inloggad. Det var jävligt state of the art då. BBSen kördes på en gammal laptop som hade vissa överhettningsproblem. Vi löste dessa genom ett regelbundet roterande av kylklampar och plåtfat som morsan fick stå ut med att ha i frysen tillsammans med hennes frysta vinbär.

Själv var jag och min kompis Jempa mer intresserade av hur man kunde fuska i det BBS-installerade spelet Global War genom att ställa om datorns klocka och därmed få nya trupper snabbare.

Och vi har faktiskt hållt oss konsekventa till denna dag. Min bror är civilingenjör i elektroteknik och håller på med en massa avancerade forskningsprojekt. Jag är visserligen också civilingenjör, men håller snarare på med människors beteende och deras relation till varumärken, kommunikation och teknik. Han är metodisk och strukturerad. Jag är riskbenägen och rastlös. Han har fru, villa, tre barn och två Volvobilar. Jag lever ungkarlsliv (nåja, jag har en fantastisk flickvän) i en lägenhet på Södermalm och bränner ständigt alla mina pengar på nya entreprenörsprojekt. Då liksom nu kompletterar vi varandra väldigt väl. Jag kan ju alltid krascha i hans villagarage om det går åt skogen med entreprenörsprojekten liksom. Tror jag.

Hur som helst kan det vara fint att minnas lite ibland, och sätta livet i lite perspektiv. För hur vi minns vårt förflutna påverkar faktiskt hur vi ser på saker idag. Att jag till exempel kan bli väldigt nostalgisk när en vän till mig håller på med projekt av den här typen har defintivt kopplingar till tjuvalarmet i trädkojan. Det pratas så mycket om att leva i nuet idag, och att det ska göra oss lyckliga, men jag tror att konsten att vara lycklig också handlar om att ha fina länkar både framåt och bakåt i tiden. Men det ämnet förtjänar ett alldeles eget inlägg i framtiden.

Coolt med stora leksaker. Coolt med stora båtar. Coolt att se dem brassa upp jättegenackern på så nära avstånd. Yeah!

Ett glas bubbel på värdshuset med den här utsikten. Snart börjar tydligen galenskaperna.

Klockan 12 idag skickade vi ut Calle ut i landet från Centralstationen i Stockholm. Det var rätt bra drag på kamerorna där nere och Calle levererade!

Följ hans äventyr här.
Det tycks också vara full jakt på Calle i medierna igen. Bland annat på Aftonbladet.se. Roligt!

Klockan 12 presenterar vi sveriges svenskaste jobb-killen på centralen spår 11 och skickar iväg honom ut i landet! Kom dit! Det blir kul!