Godmorgon kära vänner. Eller godmorgon förresten… klockan är 12. Och jag har varit uppe sen 8.
Ja, det har ju varit lite tomt här på bloggen på sistone som ni märkt. (Har fått ett par kommentarer om det). Dels har jag inte varit sugen på att skriva och dels har jag haft fullt upp med nya byrån Honesty. Jag har tappat ungefär hälften av mina läsare och det känns rätt skönt. Ni som är kvar är ni som verkligen bryr er. Kanske är bra att rensa ut lite ibland.
Men det har varit bra veckor. Halsen har i princip blivit helt bra och jag är ute och springer på morgonen igen. Allt pappersskit som skattemyndigheterna kräver har jag också malt mig igenom och lämpat av det mesta i en stor Filippa-K-skolåda till redovisningsfirman. En av de lyckligaste dagarna i mitt liv.
Jag har också tillträtt den andra anställningen i mitt liv. Visserligen på min egen byrå, men ändå. Har alltid fakturerat förut från enskild firma genom hela livet förutom på förra jobbet. Det var skönt med friheten, men fan vad mobbad man var av staten hela tiden. Inga rättigheter här inte. Jag antar att jag kan stämma mig själv nu om det något skiter sig. Jag är ju min egen arbetsgivare liksom.
Sen är det ju det här med att chefa sig själv vilket jag för närvarande gör. Vi är några till här, men det yttersta ansvaret är mitt. Lösningen som jag kommit fram till funkar för mig är att dela in arbetsdagen i två perpektiv – planering och genomförande. Aldrig blanda de tu. När jag planerar samlar jag allt jag ska göra, och om det tar mindre än två minuter att göra något så gör jag det bums. Annars åker det i inkorgen. När huvudet är tomt på saker att göra och allt ligger i inkorgen går jag igenom och planerar in saker i tid och plats. Sen är det bara att beta av. Självklart får man idéer på vägen sen som distraherar, men då åker det i inkorgen utan nåd. Det här har gjort underverk för min kreativitet (vilket låter märkligt, men är sant) och produktivitet. Och fan vad bra man mår. Rekommenderas.
Nå, det här var ett konstigt inlägg som innehöll lite av varje. Det blir väl så när man vill berätta allt på en gång. Men nu är jag här igen.
Jag lovar ingenting om hur ofta jag kommer uppdatera. Jag skriver när jag känner för att skriva helt enkelt. Kram på er!
{ 2 comments… read them below or add one }
vet du vad, walter? jag tänker ge dig ett råd. gör det du känner för. när man känner att man MÅSTE uppdatera för andras skull, inte för sin egna, börjar det gå utför. för det är inte kul för oss att läsa poänglösa inlägg på tre rader. det är roligare att se fram emot ditt nästa inlägg och veta att när det väl kommer så är det ett toppinlägg. kul med den nya byrån
och kram på dig också!
Skriv så mycket eller så lite du vill, jag kommer nog fortsätta titta in här då och då i hopp om att få se fler tjusiga bilder. Det var de som fick mig att fastna här från första början.