Walter Naeslunds vidunderliga resa som entreprenör och livsnjutare

Nu gör vi det igen, diskuterar Twitters betydelse för varumärken. Toyota är i blåsväder och det är precis i samband med sådana “PR-katastrofer” som vi börjar svettas. Är Twitter farligt? Är det kraftfullt? Ska vi finnas på Twitter? Jag kan inte svara på någon av de här frågorna.

Ditt varumärke finns nämligen redan med all sannolikhet på Twitter, och sociala medier förstärker alla beteenden – bra som dåliga. Givetvis är det så att förstärkare kan vara både farliga och kraftfullt positiva beroende på vad de förstärker. En raket kan både skjuta sönder hus och skicka människor till månen, men när det gäller kommunikation är det sanningen som sätter riktningen på raketen och bestämmer vad som hamnar i historiebloggarna.

Cocktailpartyt Twitter

Egentligen tycker jag att Twitter är helt odramatiskt. Det är som ett vilket cocktailparty som helst, fast med en raketmotor på ryggen. Det betyder att positiva och negativa effekter av din närvaro förstärks. Ibland väldigt mycket. Men i övrigt gäller samma regler som på alla andra cocktailpartyn.

Kommer du bara dit för att prata väder och vind så behöver du kanske inte vara särskilt väl förberedd kanske, men kommer du dit för att diskutera ditt företag, kanske möta kunder eller göra en dödsfaraktande införsäljning så bör du ha väldigt bra koll på vem du är och vad ditt varumärke står för. Du måste också vara intressant och inte bara stå där och prata produktspecifikationer. Då tråkar du ut vem som helst och ingen kommer ha någon lust att lyssna på dig. Är du charmig, autentisk och kunnig kommer du istället inte hinna med att prata med alla, men få kommer att tycka illa om dig när de ser att du faktiskt anstränger dig.

Tekniken börjar äntligen bli trist

Imorse gick jag förbi ett skyltfönster till en glasögonbutik. I fönstret satt en skylt med texten “Besök vår blogg”. Jag har inte sett läsarsiffrorna för den bloggen, men jag gissar att de är rätt tama. “Besök vår blogg” är nämligen en ungefär lika begåvad rubrik som löpsedeln “Läs vår tidning” eller reklamsloganen “Köp en bil”. Jaha? Varför ska jag besöka den? Skylten drar sannolikt cirka noll bloggbesökare.

Men det här är någonting mycket mänskligt. Först finns tekniken för teknikens skull och då tycker vi att den är intressant i sig. Först senare kommer förfining i användning och design. Till slut glömmer vi bort tekniken och endast design och användande blir intressant. “Besök vår blogg” är fokuserat på tekniken, medan en rubrik som “Glasögonen som förstör din syn”, “Bågarna som ger dig mer sex”, eller “Testet: Splittras dina glas i en bilkrock?”  är rubriker som lockar till läsning (även om jag erkänner att just dessa de är aningen kvällstidningsbetonade). Vi kommer hamna där snart. Det är den naturliga utvecklingen. Reklamannonser av typen “Köp vår Ford” fanns faktiskt när tv-mediet var tillräckligt ungt för att vara intressant som teknik i sig.

Pytte-Twitter och den sociala eliten

Så media pratar på om Twitter och hur farligt eller fantastiskt det är, men hur ser siffrorna ut egentligen? Tja, Twitter är pyttelitet – EN TREDJEDEL AV FLASHBACK – ropar Simon Sundén här från andra sidan rummet. Spelar då Twitter någon egentlig roll? Jag tror det.

De som använder sig av Twitter är nämligen inte vilka som helst. Tjänsten är stor bland journalister, bloggare och andra opinionsbildare. Twitterbefolkningen är en kommunikativ elit. Dessutom är själva arkitekturen på Twitter sådan att utväxlingen och hastigheten på en RT-runda (vet du inte vad det betyder så är det hög tid att du googlar upp det) kan bli enorm, förutsatt att det du säger är smaskigt nog.
 

Självklart kan Twitter vara livsfarligt

Och självklart kan Twitter vara farligt, men bara som förstärkning av sanningen. Kan sanningen vara farlig? Hell yeah! Mycket. Garderoberna som liken ska gömma sig i börjar bli väldigt små. Kan sanningen också vara kraftfullt positiv? Självklart! Och det är där PR-konsulterna och reklambyråerna måste börja jobba – hitta den kraftfullt kommunikativa sanningen och tvätta ur garderoberna med klorin. Tekniken tar hand om sig själv.

{ 0 comments }

Mina helger tillbringas i princip enligt följande formel:

1. Umgås med vänner på fredagenkvällen (eventuellt till väldigt sent).
2. Hänga på något favvofik/bruncha/promenera på söder, middag/utgång/kanske bio på lördagen.
3. Städa/fika ännu mera/gubbpromenad med gammal vän/läsa böcker/fika igen på söndagen.

Hur jävla kreativt är det? Inte så värst.

Den här helgen gick jag bananas och gjorde två nya saker utöver de tre standardpunkterna.

Snutfika på tant- och gubbkonditori

Igår gick vi inte och fikade på de vanliga häftiga söderfiken Gildas, bakverket eller Svart Kaffe. Istället gick vi och fikade på ett mycket ocoolt konditori där det var ganska tomt, där det rådde nästan total tystnad sånär som brummandet från ett gammalt kylskåp och där människorna såg väldigt ensamma ut. Detta, mina vänner, var någonting helt annorlunda. Istället för att trängas med barnvagnarna på ett stimmigt kafé där inköpsvärdet på gästernas kläders motsvarar halva Sudans BNP satt jag och bläddrade in en lånad SvD, tittade på helt vanliga ocoola människor, åt en semla och drack snutfika med självservering. Det kanske låter tråkigt, men det var väldigt inspirerande. Människor som inte gör sig till är fantastiska att titta på.

Svennebananshopping på köpcentrum utanför tullarna

Idag hade jag några ärenden att göra. Inget avancerat, men det skulle handlas lite mat och glödlampor och sånt. Men istället för att styra stegen inåt stan satte jag och Katja oss på bussen åt andra hållet, till Sickla Köpkvarter. Jag har aldrig varit där förut, men jag vet att det ligger där och från dörr till dörr så tar det sisådär 12 minuter för oss att ta oss dit. Varför spendera en massa värdefull söndagstid i ett köpcentrum utanför tullarna? Bra fråga. Vi gick runt där och studerade människor, butiksskyltningar, butiksutbud och drack kaffe i pappmugg. Vi släpade hem matkassar på bussen, men insåg att det nog trots allt faktiskt var betydligt enklare än att göra det än att släpa dem från Medborgarplatsen som vi alltid gör annars. Go Sickla!

Rinkeby eller Skärholmen?

Jag fick så mycket ny kreativ energi av de här till synes tråkiga men mönsterbrytande aktiviteterna att jag bestämde mig på stående fot för att göra detta till en vana. Varje helg ska vi hitta på åtminstone en aktivitet som inte passar in i min “image” (ursäkta uttrycket). Nästa vecka handlar vi kanske grönsaker i Rinkeby eller loppisshoppar i Skärholmen. Kom med förslag! Nästa vecka plåtar vi. Ses då!

Walter for president!

Tycker du om min engelska blogg? Rösta i så fall på den i YABA-awards där den är nominerad i marknadsföringskategorin. Det är roligt att rösta!
Du röstar helt enkelt genom att klicka på den här länken.

{ 0 comments }

Den 16 mars pratar jag på The Conference på Berns i Stockholm, och idag gjorde jag en inledande intervju inför det. Så här blev det. Håller ni med:

Du står med ena benet i reklamvärlden och det andra benet i teknikvärlden. Vad har det gett dig för fördelar i arbetet?

Det är två olika kulturbubblor. I somras på Sweden Social Web Camp så var alla från “den-sociala-webben-bubblan” där, men i princip ingen från reklambubblan. Går du på Guldäggsgalan så gäller det motsatta. Min byrå har extrema individer från “Mad Men”-sidan och extrema individer från “Silicon Valley”-sidan sittandes runt samma bord redan från första uppstartsmötet, och det hade varit mycket svårt att styra den skutan utan stor förståelse för båda världarna.

Vad ser du som den hetaste trenden inom marknadsföring på den sociala webben?

Det är roligare att svara på vad som är den hetaste trenden inom marknadsföring i allmänhet, så jag gör det istället. Den hetaste trenden inom marknadsföring är alltid det som reklamarna tycker är osexigt men som har stor impact på sista raden. Dessa saker går från att vara osexiga till att bli obligatoriska i varje pitchmöte. Det började med webben i allmänhet (helt ohett när jag började på Berghs), sen kom sociala medier som sedemera blev mainstream och för några månader sen kom SEO där det nu råder rekryteringsdesperation i reklambranschen eftersom det finns väldigt få riktigt vassa sökmarknadsföringsexperter som vill jobba på reklambyråer. Nästa stora trend är mätning. Riktig mätning alltså. Inte sån där mjuk fluffmätning som har varit standarden i branschen. Frågar du en reklamare vad KPI står för idag så kommer du få en tom blick tillbaka, men nästa år kommer det vara på allas läppar.

Vad är den största missuppfattningen när det gäller marknadsföring på den sociala webben?

Den största missuppfattningen är att den “sociala marknadsföringen” går att separera ut från resten av marknadsföringen. Att sätta en separat budget för den sociala webben är vanligt, men egentligen helt ologiskt. I min värld finns det ingenting som heter sociala medier. Det finns människor och beteendemönster och teknik som effektiviserar dessa beteendemönster. Med den mobilpenetration vi har idag är potentialen för social spridning sällan mer än en armlängd bort, och då finns det inte längre några icke-sociala medier.

Vad kommer härnäst efter sociala medier? Kan du förutspå marknadsföringmetoder och kanaler i framtiden?

Skvaller är så grundläggande djupt rotat i oss att dess drivkrafter går att jämställa med hunger och sex. Det är också den drivkraften som eldar på teknikutvecklingen eftersom det är en stor konkurrensfördel att kunna agera effektivt i skvallerekonomin. Man kan spekulera som man vill om framtiden, men det jag vet helt säkert om framtiden är att vi kommer kunna skvallra ännu mer effektivt än idag, och därmed blir själva produkten med allt vad den innefattar i form av kvalitet, story, design, service och personlighet allt mer central i marknadsföringen. Du måste ha en extremt kongruent varumärkespersonlighet som stämmer överens hela vägen från första produktskiss till tonläget när din personal kommenterar ute i något obskyrt specialforum på nätet. Det var för övrigt den insikten som låg till grund för beslutet att döpa vår byrå till Honesty.

Under ditt föredrag på The Conference kommer du att prata om marknadsföring, attraktion och förförelsekonst. Vad är ditt bästa tips för relationsbygge på den sociala webben?

Glöm allt snack om den sociala webben och Facebook och Twitter och Fwitter och allt vad det heter. Det här är relationer som alla andra och det fungerar precis som i resten av livet. Sekvensen uppmärksamhet, attraktion, relation, förförelse, äktenskap gäller här också, och precis som i det verkliga livet så får du aldrig hångla om du står tyst och gömmer dig i ett hörn i lokalen.

Ps. Om du tycker om min engelska blogg så får du gärna rösta på den i YABA-awards. Klicka här bums för att rösta så blir jag din vän för evigt, eller i alla fall tills nästa år.

{ 0 comments }

Tyckte du att det var svårt med fickparkeringen på uppkörningen? Då har du lite att lära av den här gubben. Det är det roligaste jag sett på… hela dagen.

{ 0 comments }

Alla städer har sina souvenirklyschor. För Venedig är det masker som gäller. Och visst är det lätt att bli förförd. Men när du kommer hem efter att ha släpat detta värdlösa stycke gips över halva Europa infinner sig tanken – vad i helvete ska jag ha den här till?

Då är det tur att du har Walterlicious! Jag kan nämligen berätta för dig hur fel du har och hur revolutionerande användbar en sån här mask verkligen kan vara. Häng med!

1. Elefantmask

Det uppenbara är ju förstås att använda masken som just… maskeradmask. Men när du gjort det då? Du kan ju inte gärna komma som gycklare en gång till. Men ibland är livet lätt och vackert. Allt du behöver göra är att vända masken upp och ned – och vips – så har du en alldeles lysande elefantutklädnad med snabel och betar och allt!

2. Prinsesskrona

Visst är vi alla glada att sessan äntligen ska gå och gänga sig, men samtidigt blir man ju nervös för vad man ska ha på sig när man ska fira tillställningen hemma framför plasmateven. Men inte heller nu behöver du bli minsta kallsvettig. Gycklarmasken gör sig alldeles utmärkt som prinsesskrona. Spänn ut hakan lite extra och kisa en smula så ser du nu nästan ut som Vickan när du ser dig i spegeln. Katching!

3. Sminkmall

Är du liksom Katja här lite ostadig på handen tidigt på morgonkvisten? Inga problem. Masken med sina estetiskt mandelformade ögonhål är perfekt som sminkmall och oavsett din dagsform kan du nu bli en sjustjärnig makeupartist!

4. Kakelugnsskyddsmask

När björveden legat till sig och blivit sådär perfekt knastrig är det inte helt fel att skydda ditt vackra anlete när du petar in dina vedträn. Komplettera gärna med ett par glasögon för att få en mask i skyddsklass 3.

5. Miniscen

Det finns ändå inget bra på teve nuförtiden. Sätt istället upp din egen uppsättning av Mamma Mia i minatyrformat! Och precis som du tänkte att du inte har en scen värdig dina småstjärnor så tänker du – aha – jag har ju min venedigmask! Kvällen är räddad.

6. Klädhängare

Säg som det är – ibland skjuter du på att gå ned i tvättstugan så länge att du inte hinner torktumla klart riktigt helt. Istället har du kläder hängande från topp till tå i hela lägenheten. Vad kan då vara bättre än din Venediggycklarmask som har en massa extra hängare!

7. Tamburin

Klockan är 05.30 och du har varit kvar allra sist till stängning på Spybar. Du kommer hem och bränner av några riktigt sköna Bruce Springsteen-låtar på ukulelen och riktigt känner hur du borde ta upp den där rockstjärnekarriären du en gång lämnade som trettonåring. Fan vad du är bra! Men vänta – Venediggycklarmasken har ju bjällror på sig! Använd den som tamburin och kom ett steg närmre rockstjärnedrömmen.

8. Folkdräktsmössa

Det är midsommar och du ska fira med hela släkten iförd folkdräkt. Du har fått med dig allt utom mössan som på något sätt glömts kvar i Vasastan. Men frukta icke. Du glömde mössan men fick ju med dig Venediggycklarmasken! Vänd den på ända och ingen kommer märka skillnaden. Men hur kan det fungera så väl, och hur kan svensk och italiensk kultur ligga så nära? Det sägs att Dan Brown’s nästa uppföljare till DaVinci-koden kommer vara uppbyggd kring just detta mysterium.

9. Gör en vän glad

När du uttömt alla användningsområden för din Venediggycklarmask så kan du alltid låna ut den till en vän som kan upprepa samma resa som du gjort med ditt nya favoritplagg. Vem kunde tro att den här masken kunde bli så prisvärd!

{ 1 comment }

1. Att jag upplevt Venedig

Jag var bara i Venedig jättekort man det känns ändå som jag verkligen upplevde staden. Trots att det är riktigt turistigt så är det ändå helt magiskt. Man måste se det. Innan det är försent. Mijau vad romantiskt.

2. Att jag får skitkonstiga jobb

Vissa jobb är märkligare än andra. Det här var riktigt annorlunda. Plötsligt satt jag där på ett flygplan med destination Hongkong för att sedan flyga vidare till Filippinerna och Manilla. Med mig hade jag inte så mycket mer än min laptop och diverse olika sorters kläder. Jag visste liksom inte riktigt vad dresscoden var. Det visade sig snabbt att det var “quite casual” som gällde och detta trots att det var en del riktiga höjdare med på mötena. Den svarta kostymen förblev orörd.

Det var sinnessjukt varmt och jag såg i princip bara insidan av hotellet och diverse restauranger där de hemliga mötena hölls, men trots det är det en av de absolut mest intressanta resor jag gjort. Persongalleriet, som var en del av det här Dallasdramat, överträffade vilken manusförfattares fantasi som helst. Dikten var bara början.

Det enda jag är ledsen för är att jag missade när mitt resesällskap tillika kollega tvingades in i ett Filippinskt jazz-storband för att spela trummor i vildsint tempo med svetten drypande om sig. Fan. Där borde man haft kameran.

(Nu känns det kanske som att det kanske som att det blev lite resetema här men då får det vara så. Jag dumpar bara det första jag kommer på här liksom, och nu blev det två resor i rad. Så kan det gå.)

3. Att stå på scen

Under låg- och mellanstadiet gick jag på en skola med teaterinriktning. Eller nåja, vi hade ett par uppsättningar per år i alla fall. Jag vet inte om min kärlek till scenen grundlades där men kärleken är definitivt äkta. Om än något obesvarad. Av någon anledning fortsatte jag aldrig med teater och min skådespelarkarriär kom aldrig längre än till att spela Moa Martinssons son i en långfilm när jag var liten knatte på 80-talet och vara heroindrömstonåringsstatist i en Smashing Pumpkinsvideo som 19-åring. Jag hade en kort rockstjärnekarriär på den lokala ungdomsgården någonstans i de nedre tonåren, men även den karriären ebbade ut så småningom.

Så mycket härligare då när jag äntligen fick återvända till scenen nu på senare år, den här gången i skepnat av talare och föreläsare. Jag reser runt i Sverige och andra länder och pratar om allt möjligt från trender, skvaller och förförelsekonst till reklam och sociala medier. Att tala handlar inte om att förmedla information, där är böcker och internet svåra att konkurrera med, utan istället om att inspirera och väcka känslor. Det är ett artistyrke och det är kanske just det som gör det så fruktansvärt roligt.

På en riktigt bra föreläsningsdag kan jag gå ur situationen och stå och betrakta mig själv utifrån när jag kör min föreställning. Det är en av de bästa känslorna i världen.

4. Havet

Havet är bäst. Jag älskar att titta på det, jag älskar att vara på det och jag älskar att lyssna på det. Över nyår var jag nere i Helsingborg och promenerade vid havet. Och då kom jag på att jag aldrig ville sluta titta på henne.

5. Utflykter

Utflykter är bäst! Det är så enkelt egentligen. Jag menar – hur svårt kan det vara? Man kommer på en idé, till exempel att äta ostron på en klippa i skärgården, och sen gör man det bara. Nån får fixa ostronen, nån får fixa Champagnen och sen kör man bara. Snipp, snapp, snut så var Champagnen slut.

6. Folk som skriver roligt fast de inte behöver

Varför skriva tråkigt när man kan skriva tråkigt. Tänk på det nästa gång du ska göra någon enkel praktisk detalj. Det går alltid att skriva någonting roligt. En reklamarkompis till mig skrev en gång på sin brevlåda “ingen dålig reklam”. Det tyckte jag var roligt.

7. Uppblåsbara vattenleksaker

Ingen sommar utan en uppblåsbar krokodil, rosa svan eller kanske en liten leksaksgummijolle. Det är bara så mycket roligare att vara på sjön när man har en sån. Case closed. Plus att man kan åka på upptäcksfärd i den och ligga och läsa böcker. Fiska avråder jag ifrån efter att ha punkterat ett uppblåsbart prinsessgummislott med en vobbler.

8. Aniara

Som du kanske fattat vid det här laget älskar jag havet, skärgården, vattnet och allt som flyter oppepå. Aniara är en sån sak som flyter oppepå. Det är världens härligaste segelbåt (värsta stora, 42 fot) som jag brukar låna några veckor varje år. På bilden här ligger Aniara för ankar på en av de vackraste platserna jag vet på en av de vackraste dagarna jag sett. Jag kommer aldrig att glömma den dagen.

9. Balkanparty

Helgrillad lamm över eld. Stenhård partystämning. Slivovice i plastglas. På en bakgård i Malmö. Svårt att inte bli glad av.

10. Lidls skitkonstiga varuutbud

Asså – en rollator? Hur tänkte ni då?

Godnatt.

{ 1 comment }

Tänk om du skulle ta och avsluta den här helgen med att lista 10 saker som du är glad för? Jag tror att du ska det. Det är nog bra för blodtrycket eller nåt. Här är mina 10:

1. Katja

Utan tvekan den konstigaste flickvännen jag haft. Vad som pågår inne i den där fascinerande hjärnan kan jag bara gissa, men ut kommer poesi – varje dag – i de mest fantastiska små förpackningar. Hon har en blogg. Läs den så förstår du. Vi har kul när vi hänger. Vi skrattar och tramsar. Jag blir glad av Katja.

2. Min lägenhet

Min lägenhet har jag riskat i mitt reklambyråprojekt, och det säger en del om min kärlek till det projektet. Den här lägenheten är nämligen helt fantastisk. Jag älskar området. Älskar att den ligger på ett hörn. Älskar utsikten. Älskar jättebalkongen. Älskar öppna spisen. Älskar nya köket (fattas bara, så mycket blod, svett, tårar och slantar som jag investerat i det köket). Men framförallt älskar jag energin och stämningen i lägenheten. Den är magisk på något sätt. Jag blir glad av min lägenhet.

3. Mina jobbarkompisar

Jag har haft tur som fått loss dem allihopa till den här reklambyrån. De är alla superkompetenta på sina respektive områden, men också riktiga myspojkar. De är snälla liksom. Inte häftiga och creddiga, utan bara jävligt vassa på det de gör. Kanske är det därför de inte behöver vara så balla allan, för att de är trygga i vad de kan, men hursomhelst så blir jag glad när jag tänker på det. De är som en extrafamilj. Jag blir glad av mina jobbarkompisar.

4. Lilla lampan på kylen

Jag blir glad av lilla lampan på kylen.

5. Kvällsfika på Gildas Rum

Kaféet Gildas Rum hör till Stockholms absolut bästa av ett endaste skäl: det drivs med kärlek. Det är mycket kärlek i allt från inredningen till kaffenörderiet. Det är inte helt hundra att vara där på helgerna. För mycket hets. Men det är helt okej på vardagarna och super plus ultrahärligt på morgnarna. Men. Och nu kommer THE CATCH. Kvällarna! De har öppet sent på kvällarna! Och då är det jävligt svårslaget att sitta där med en kopp en supergod latte och en liten men politiskt korrekt chokladboll. Man kanske bloggar lite. Eller läser en bok. Eller skriver lite i en skrivbok.
Jag blir glad av Gildas Rum på kvällarna.

6. Daniel Jouseff

Fantastisk konstnär, men ännu härligare människa. Tyvärr var det länge sen vi hängde nu, men det ska det bli ändring på. På bilden har han just skamlöst charmat upp både Katja och hennes kompis. Jag blir glad av att hänga med Daniel.

7. Sommarnätter

Kalla mig en klyschig mes, men sommarnätter är ju bara så sjukt härliga, och snart är de här!

Jag blir glad av sommarnätter.

8. Mode

Nu har jag ju i och för sig bränt alla pengar jag har på den här rackarns reklambyrån men när jag har råd att hosta upp oförskämt mycket pengar på kläder igen så kommer jag att trilla dit. Få ett återfall. Once a shopoholic, always a shopoholic. Jag blir glad av mode.

9. När jag slipper tvätta

Jag hatar att tvätta. Katja har fattat det efter att jag åkte på viktigt affärsmöte i hennes Hello Kitty-strumpor istället för att tvätta mina egna. Numera tvättar hon och så får jag göra annat. Jag blir glad när jag slipper tvätta.

10. Franck

Under något halvår eller så träffade jag min kompis Henrik hos matguden Franck på restaurangen Pontus varje torsdag för att äta ostron. Det var en fantastisk tid och jag lärde känna två helt nya världar – ostron och Champagne (på riktigt alltså) – jag lärde också känna Francks ostronsoppa som jag och Henrik förbjöd honom att ta bort från menyn trots att han försökte. Franck har nu slutat på Pontus och börjat på NK istället men han blev en god vän på vägen och vi ses emellanåt (alltför sällan) för att skämma bort oss i det kulinariska himmelriket.

Jag blir glad av Franck.

Så fort gick det att lista 10 saker som jag blir glad för! Bättre än terapi!

{ 5 comments }

Vi har alla hört den. Historien om den plågade reklamkreatören som sitter uppe sena nätter, pimplandes billigt rödvin, kastandes ihopknögglade papper i en överfull papperskorg. Det var ju för många adjektiv på dem. Kreatören som hålögd kommer till presentationen med kebabfläckade byxor och håret på sne, och som stolt deklarerar: “vi satt uppe till fem inatt”, innan de visar upp sina ofta rätt så sönderältade slajds.

Om dessa är bra kreatörer så är det iallafall inte tack vare deras plågade själar. Kanske dem till trots.

Mina arbetsdagar spenderar jag vid ett minimalt skrivbord inklämd mellan två av Sveriges bästa reklamkreatörer, Martin Marklund och Petrus Kukulski. Förutom att vara två personer som jag respekterar djupt som människor så är de också två av delägarna i vår nya reklambyrå Honesty. Hos oss har de den häftiga amerikanska titeln “Creative Director”, men i verkligheten är de reklamkreatörer, författare, copywriters, regissörer och människospanare med fingertoppskänsla; bara för att nämna några strängar på deras lyra. Petrus är dessutom musiker och kan immitera de mest sinnessjuka dialekter och röster jag hört (han är bland annat rösten till Alejandro Fuentes Bergström och Jacko). Båda Martin och Petrus kommer till jobbet klockan 9 och går hem klockan 17 med nästan militärisk precision. Och de är inte ett dugg plågade.

Jag läste till copywriter på Berghs. Där finns också plågade reklamkreatörer. Många sena nätter spenderas där och den plågade imagen börjar formas. Emellanåt hörde jag till de hålögda när jag själv gick Berghs. Jag fick ofta ändan ur vagnen fem i tolv, men inte fan presterade jag bättre jobb när jag gjorde så. Ingen gör det. De bästa kreatörerna jag känner lider inte så mycket utan kör bara. Meningen “det är alltid lika svårt att komma på en idé” hör man ibland från kreatörer, men jag kan slå vad om en flaska Absinthe att jag aldrig kommer får höra den meningen från varken Martin eller Petrus.

Att vara kreatör är att producera. Reklamkreatörer producerar avancerade associationer och kopplingar mellan företeelser och varumärken, och paketerar om dem till någonting nytt och känslomässigt engagerande. De har någon slags Ayn Rand’s attityd som går ut på att skapa sin egen lycka genom att producera värde. Plågade reklamkreatörer är sämre reklamkreatörer. Inte dåliga nödvändigtvis, men sämre än vad de kunde ha varit om de inte lidit så.

Att sen historien är full av fantastiska plågade kreatörer är en annan sak. Det finns konstnärer som förmedlar just detta i sin konst, och har just smärtan som drivkraft. Självklart finns de. Och det är vackert. Och deras konst är just smärtsam och vacker. Och självklart kan det hända att det är den mest plågade reklamkreatören som under den senaste natten prickar just den där rättaste känslan, meningen eller bilden som är från himlen. Men på det stora hela, tror jag, är den plågade reklamkreatörens storhet mest en myt.

Sen kan man ju undra varför jag pladdrar på om det här – den här killen kan förklara poängen med en affärsmässig inställning så mycket bättre än jag någonsin kan:

{ 0 comments }

Till slut kom jag ändå ner till Helsingborg. Jag stod i valet och kvalet mellan att flyga med SAS (ca 700:- enkel + flygbuss) och att åka tåg (ca 1100:- enkel + middag på tåget för att det ändå tar över 5 timmar). Mot vad som borde varit bättre vetande tog jag tåget. Resonemanget var någonting i stil med att ju faktiskt kunde utnyttja tiden bättre och skulle slippa meckandet med säkerhetskontroller och så.

Nåja, riktigt så enkelt var det inte. När jag skulle beställa biljetten på deras web med mitt speciella och skinande vita SJ-prio kort blev jag utkastad två gånger mitt i betalprocessen för att på det tredje försöket lyckas. Då hade dock priset ökat med ytterligare 30 kronor. WTF liksom. Har jag missat något, eller är det inte 2010 om typ två sekunder?

Väl på tåget blir jag sittande på stationen. Ett anslutande tåg från Norrland någonstans är försenat, och tågets avgång blir därmed 40 minuter försenad. En förvisso oerhört trevlig tågvärd hälsar oss att det inte är några problem. Vi kommer visserligen bli försenade, men de kommer styra upp nya anslutningståg till oss så att vi kommer fram. Inga problem.

Istället för att byta i Hässleholm ber de mig sitta kvar på tåget fram till Lund och sen byta till ett Öresundståg som ska ta mig till Helsingborg. Sagt och gjort. Jag står och myser lite nostalgiskt på Lunds tågstation och minns mitt studieår i lund och allt kul som hände då medan jag väntar in tåget. Öresundståget är i tid iallafall och jag hoppar på där. Vid det här laget är jag rätt trött och lite sådär lätt åksjuk som man alltid blir på X2000. Men väl på tåget inträffar någonting mycket märkligt. Jag lämnar över biljetten till en konduktörska som får ett utbrott på mig och skäller ut MIG för att SJ har skickat mig till hennes tåg.

– EGENTLIGEN BORDE DU BETALA EN NY BILJETT – SÅHÄR FÅR INTE SJ GÖRA MOT OSS, skäller hon.

Jag tittar mig förbryllat omkring i den halvtomma vagnen. Alla tittat på mig som att jag dum i huvudet.

– Jaha, svarar jag, ni får väl stämma dem då. Jag har betalat för mig.

– MEN JAG TÄNKER VARA SNÄLL MOT DIG DEN HÄR GÅNGEN OCH LÅTA DIG ÅKA MED, barskar hon vidare.

– Ja asså, mig behöver du inte göra några tjänster, fortsätter jag. Ta betalt om du vill liksom.

Jag har ju för fan redan betalt ett jävla ockerpris för den här biljetten, tänker jag. Dessutom kommer jag fram en timme för sent där min flickväns mamma varit snäll nog att stanna uppe till 12 på natten för att hämta upp mig vid stationen. Jag behöver inte bli skälld på.

Plötsligt förstår jag att den snälla tågvärden på X2000 inte tyckte att det var någon fara på taket. Men han kanske kunde sagt sanningen till mig, nämligen att “Jo, eftersom vårt företag inte riktigt kan leverera den servicen vi lovat så tänker vi lämpa över problemet till våra konkurrenter utan att be om lov först, det blir väl bra?” Jag vet inte om jag riktigt hade köpt det.

Jaja. Hursomhelst är jag framme nu och sitter på det fantastiska kaféet Château Forêt där jag ätit Croque Madame på hembakt surdegsbröd och druckit Kenyanskt presskaffe. Mycket gott. Mycket hög kvalitet. Fantastisk service. Löften som hålls. Och de har inte skickat över mig till konkurrenten än, “jo, du har i och för sig betalt för din Kenyanska presskaffe här, men eftersom vi inte har något kaffe här så kan du väl gå över till vår konkurrent och hämta kaffe gratis där utan att vi ber om lov?” Tror inte jag hade köpt det heller. Men livet i allmänhet – det är bra.

{ 0 comments }